Gott slut på er, alla omslagstokar! Idag har jag samlat ihop de
snyggaste böckerna jag läst under året. Om du vill haka på är det fritt fram att
tolka temat, det skulle exempelvis kunna vara böcker utgivna 2015, böcker köpta
2015 eller böcker du borde läst 2015 ;) Om du är nyfiken på någon av böckerna nedan är det bara att klicka på dem och vips! så får du veta mer.
Standardintro: Det är inte bara jag. Jag
vet att det inte bara är jag. Vi är många boktokar som gillar bokomslag;
vi bryr oss om hur våra böcker ser ut och planerar våra inköp efter hur snyggt
ett omslag är. Är det helt logiskt? Nä, men det bryr vi oss faktiskt inte
om.
Vill någon vara med så haka på, ni har en vecka på er innan nästa tema så visa nu upp de omslag ni tycker bäst om. Varje onsdag under december blir det alltså omslagsinlägg på olika teman, ni visar upp så många eller så få böcker som ni vill och ni behöver inte lägga upp inlägget just på onsdagen.
Vill någon vara med så haka på, ni har en vecka på er innan nästa tema så visa nu upp de omslag ni tycker bäst om. Varje onsdag under december blir det alltså omslagsinlägg på olika teman, ni visar upp så många eller så få böcker som ni vill och ni behöver inte lägga upp inlägget just på onsdagen.
Årets snyggaste är John Saturnall’s Feast. Trots att jag bara tog mig igenom 52 böcker 2015 så blev det ett rätt snyggt år ändå :]
Vilket omslag är din favorit?
Plötsligt händer det. Plötsligt får man ett sms från den där nördiga
bokvännen som undrar om man sett det. Sett vad? Att ens namn står på en riktig
bok! (Rättstavat dessutom.) Mycket märkligt, det måste jag säga. Men dagens inlägg ska handla mindre om
mig och mer om en svensk mangatrilogi väl värd uppmärksamhet.
Jag gillar John Taylor, jag tycker han är mysig. Folk pratar så dant om Ernst som den ultimata mysgubben, men för mig är det John som gäller. Så när han dyker upp med en vacker trädgårdsbok måste jag givetvis ta mig en titt.
Det är dags för fortsättningen om Jon och Suzie och likt X-Men visar det sig nu att de är långt ifrån ensamma om sin förmåga. Och likt så många romantiska bokserier är det i andra boken som förhållandet sätts på prov, när nyhetens behag svalnat och problemen hopar sig. Det gör tyvärr att de snygga färgerna när tiden står stilla lyser med sin frånvaro och det i sin tur gör att jag snart tröttnar på hur snackig denna serie är. Det läggs många långa pratbubblor på att förklara saker som jag aldrig behövde/ville få förklarat. 
