fredag 16 september 2016

Rebel of the Sands av Alwyn Hamilton

Det känns så jäkla bra att kunna sitta här och knappla ihop en recension igen. Det var ett bra tag sen senast. Idag vill jag tipsa er om en rätt ny ungdomsfantasy: Rebel of the Sands. Jag köpte den för det fina omslaget (oerhört tjusigt!) och jag slukade den för dess goda innehåll.

Amani är ung tjej i en värld som föraktar kvinnor. Hon är föräldralös och bor hos sin moster, som hatar henne, och dennas man som nu vill ha Amani till sin sjunde fru. Föga förvånande bestämmer sig Amani för att klä ut sig till pojke och rymma. När en snygg ung främling dyker upp ser hon sin chans och vi får följa dem på flykt genom öknen.

Rebel of the Sands känns som en österländsk västern, det är pistolfajter i en kultur liknande något i Mellanöstern, med sultan och allt. Men här finns också en väluttänkt värld av gudar och vidunder som jag gillar, och en twist som får mig att vilja börja om från början för att se alla hintar jag missat – precis som en twist ska göra! Jag har sett några recensioner där man tyckte detta var en långsam bok och det förstår jag inte alls, för det händer grejer mest hela tiden och vi står aldrig och stampar. Detta är historien om flickan som rymmer för att rädda sig själv, hamnar mitt i en revolution och inser att det finns mer i världen än att rädda bara sitt eget skinn.

Rebel of the Sands är första delen i en trilogi (utan cliffhanger!) och nästa bok Traitor to the Throne, den otroligt rosa skapelsen ovan, kommer i början av 2017. Jag läser gladeligen vidare.

 

Rebel of the Sands
Alwyn Hamilton 2016
Faber & Faber
Rebel of the Sands #1
358 sidor
ISBN: 9780571325252
goodreads-snitt: 3,96

adlibris | bokus | cdon

onsdag 14 september 2016

Ännu fler bokinköp!

Sommaren vägrar släppa taget om oss, men oavsett väder så är sommarlovet dessvärre förbi. Jag spenderade sista dagarna innan höstterminens start med en resa till Malmö och Köpenhamn, och det är klart jag kom hem med en stor säck böcker. Ursäkta för blänket i glasögonen och min allmänna lågmäldhet – så länge sedan jag spelade in en video nu, man kommer av sig…. Bättring krävs!

 

 

[0:17] Harry Potter and the Cursed Child | goodreads
[0:40] Harry Potter och fången från Azkaban | goodreads
   +Mina inlägg om Harry Potter
[1:03] The Princess Bride | goodreads
[2:05] The Storyspinner | goodreads
[2:36] Uprooted | goodreads
   +Min recension av Temeraire
[3:40] Nordiska gudar | goodreads
   +Min recension av Nordiska väsen
[4:47] Mumin: Tove Janssons samlade serier, Vol. 4 | goodreads
[5:43] Rat Queens, Vol. 3: Demons | goodreads
[6:20] Black Orchid | goodreads
[7:21] I Hate Fairyland, Vol. 1: Madly Ever After | goodreads
   +
Min recension av Fortunatley, the Milk

 

Några tankar kring dessa böcker?

tisdag 5 juli 2016

The Winner's Trilogy

Ojojoj, plötsligt avslutade jag en serie! Vi snackar ungdomsfantasy, vi snackar The Winner’s Trilogy av Marie Rutkoski.


Denna serie utspelar sig i en värld liknande Romarriket. Vi har en nation som erövrar sina grannar, expanderar och gör de erövrade folken till sina slavar. Kestrel är generalens dotter, uppvuxen i det som var huvudstaden i landet hennes far var med att besegra. När hon blir vuxen måste hon antingen gifta sig eller ta värvning i kejsarens armé och hon vill varken eller. Av någon anledning (som var mig antingen outgrundlig eller lättbortglömd) går hon en dag till slavmarknaden och ropar hem en slav. En ung man med musikaliska talanger som inom kort faller för henne och hon för honom. Såklart. Och hur tror vi att det passar sig? Inte alls. Revolution och kärlek bubblar och allt går åt fanders.

Jag gillade första boken, den presenterar Kestrel som en stark tjej med egen vilja och eget huvud och jag visste inte riktigt om jag hejade på erövrarna eller ursprungsbefolkningen, något som kändes både jobbigt och bra. Tyvärr sjönk serien för mig i andra boken, The Winner’s Crime, där hon istället är en bricka i andra människors spel. I sista boken, The Winner’s Kiss, reder hon sig återigen bättre, men vi hittar aldrig riktigt tillbaka till den finurliga krigarprinsessa jag hade önskat mig.
   På det stora hela tyckte jag om serien, den gjorde det den skulle utan att riktigt glänsa, men redde ut de flesta av mina frågetecken.

 

Min recension av andra boken, The Winner’s Crime.

The Winner’s KissMarie Rutkoski 2016
Bloomsbury
The Winner’s Trilogy #3
ISBN: 9781408858745
goodreads-snitt: 4,37

torsdag 16 juni 2016

Fjärilarnas stad

Fjärilarnas stad är en svensk dystopisk ungdomssci-fi där de som bor i staden kallas fjärilar och styr och ställer – de är framgångsrika och vackra och deras kompisar är riktigt jäkla avancerade robotar som är ännu vackrare. Utanför staden bor myrorna, de utbildas att arbeta för att försörja staden men är inte välkomna dit. Jag reagerade tidigt på hur denna dystopi är skrämmande lik hur vi ser på staden och landet. På hur man idag ser ner på de som stannar kvar på landsbygden, på de som väljer att leva utanför stadens norm. Jag vet inte vad jag kan göra åt detta och vill bara skrika rakt ut – fattar ni verkligen inte var maten kommer ifrån? Var korna betar och skogarna växer? Hur kan ni se ner på de människor som ger er det ni behöver för att överleva? Om landsbygden (världen över) slutade skicka mat till staden – hur skulle ni må då?
    Det är givetvis inte bokens fel att Sverige 2016 ser ut som det gör, och kanske kan jag rent av gilla att den lite tar upp frågan, men det är alldeles för konfliktlöst i Fjärilarnas stad. Trots att vi har en romans mellan fattig och rik så känner jag inga vidare spänningar mellan dem. Här finns fröet till en intressant värld, men allt är för luddigt, som om vi bara svävar ovanpå och aldrig får gå ner på djupet.
 
Detta är en lättläst berättelse i högt tempo. Vi följer myran som blir kär i fjärilen , en Romeo och Julia-historia med ett mysterium att lösa. Men det stör mig hur de faller pladask för varandra, för jag har väldigt svårt att tro på det när det bara säger klick. Boken hade även mått bra av ett större persongalleri, det blir alltför enkelt att lösa mysteriet när vi känner till så få karaktärer. Överlag saknar jag djup och trots att jag aldrig har tråkigt när jag läser kan jag inte säga att jag gillade Fjärilarnas stad. Den får en tvåa, just för att tempot hölls uppe boken igenom, men jag hade önskat mig mer.

Tack till Affront förlag för recensionsexet!


Fjärilarnas stad
Ingrid Remvall 2016
Affront förlag
234 sidor
ISBN: 9789187585456
goodreads-snitt: 3,08

tisdag 14 juni 2016

En massa nya böcker!

Jag skickar ut en tidig varning för lång video – se så länge du orkar! ;] Det blir ju lätt såhär: när man inte hinner med bloggen på några månader men ändå fortsätter samla på sig böcker så blir det plötsligt en väldigt lång bookhaul. Nu kör vi!





[0:16] Fjärilarnas stad | goodreads
    +Affront förlag
[0:57] En väg för min son | bokus
    +Storge förlag
[1:58] Nosebleed Studio’s 10 Years Jubilee Anthology | bokus
    +Nosebleed Studio
    +böckerna om Swordprincess Amaltea

[2:27] Stora trädgårdsboken
[3:16] Din trädgård | goodreads
[4:22] Ronneby Brunn under trehundra år | Recension i DN
[5:03] Alla fingrar gröna | bokus
   +Farbror Grön
[5:47] Skillnadens trädgård: ett ekologiskt trädgårdsskafferi | goodreads
   +Skillnadens trädgård

[6:52] Nimona | goodreads
[8:10] Gathering Darkness | goodreads
    +vad jag skrivit om serien Falling Kingdoms
    +A Book of Spirits and Thieves | goodreads
[10:03] Rebel of the Sands | goodreads
[10:45] Rat Queens, Vol. 2: The Far Reaching Tentacles of N’rygoth | goodreads
[11:48] Ms. Marvel, Vol. 1: No Normal | goodreads
[12:38] Throne of Glass | goodreads

[13:50] Nördiga födelsedagspresenter och bästa Londonsouveniren!



Räcker det så? Ja, jag tror nog det. 
   Ett tag i alla fall ;)

Har/vill du läsa några av dessa?

lördag 26 mars 2016

Rebel Spring

Spoilerfri recension utlovas!

Det händer dessvärre inte så ofta att jag verkligen bryr mig om hur det ska gå för karaktärer i böcker, men med Morgan Rhodes fantasyserie så gör jag det. Första boken var okej och kändes som början på något större, men jag kände att vi behövde mer tid att lära känna karaktärerna för att även kunna känna med dem. Det kan vi nu, för nu trummar serien igång ordentligt och jag förstår hur de tänker och kommer på mig själv med att heja på alla huvudkaraktärer, trots att de vill ha död på varandra. Paralleller dras ofta mellan den här serien och Game of Thrones / A Song of Ice and Fire och 150 sidor in i Rebel Spring började jag också att motvilligt dra dem. Mest slående är hur vi följer olika karaktärer och själva får bestämma lite vem vi tycker är ond eller god. Det är ju ändå rätt härligt att kunna fatta tycka för så många olika karaktärer som alla är ute efter samma sak – makt! Det finns dock ett litet uns av gammal tjatig YA-kärlek i Rebel Spring som jag hoppas flyger sin kos i resterande böcker, för Falling Kingdoms-serien behöver inte kärlekskranka tonåringar, världen och maktspelet är mycket större än så. 

För allt i världen, förvänta dig inte Game of Thrones, bara ge dig in i den här serien ändå - här finns maktbegär, magi, gudar och rävspel. Jag gillar verkligen detta och hade jag inte varit en sådan fattig student hade jag letat upp nästa del direkt, förutsatt att jag hittar rätt utgåva förstås – detta är en serie jag vill ska se snygg ut i bokhyllan så att jag kan visa upp den och prata om den för alla som vill lyssna. Detta håller på att bli en av mina favoritserier någonsin, hoppas den håller hela vägen!



Min recension av Falling Kingdoms.


Rebel Spring
Morgan Rhodes 2013
Razorbill 2014
401 sidor
Falling Kingdoms #2
ISBN: 9781595145925
goodreads-snitt: 4,19

fredag 25 mars 2016

Bookhaul: ännu fler böcker!

Glad påsk på er! Här kommer jag med en massa nya glada böcker att visa er. Lemlästa ett påskägg och sätt dig till rätta, för nu blir det bookhaul! :D






Grejen med verb | goodreads
A Farewell To Arms | goodreads
Dödens trubadur | goodreads
+Recension på Bellas Bokblogg
Leonie’s rosa trädgård | goodreads
The Winner’s Kiss | goodreads
+Mina recensioner av seriens första delar
+Min recension av Falling Kingdoms
+Rebel Spring goodreads


Någon som läst eller är nyfiken på någon särskild bok här?

lördag 5 mars 2016

Flykten från läger 14

Så jäkla vidrigt, det går inte att komma undan. Vad kommer generationerna efter oss att säga om hur vi villigt ser åt ett annat håll och låter ständigt nya generationer växa upp, slava och dö i fångläger? Idag kan vi förfärade tala om hur tyskar inte gjorde något åt koncentrationslägren i Hitlers Nazityskland, men hur beter vi oss? Läger 14 har funnits sedan 1959. Nittonhundrafemtionio!!! Och omvärlden gör inget. Här arbetar män, kvinnor och barn till sin död för att sona för brott som deras far- och morföräldrar ska ha begått eftersom “klassfiender, vilka de än må vara, deras avkomma måste elimineras i tre generationer framåt.” (Kim Il Sung, 1972) * Blaine Harden ger oss i sin bok inte bara en människas berättelse utan väver även in mycket information om Nordkorea. Jag måste erkänna att jag inte alls visste hur illa fungerande denna stat är.

Shins berättelse i Flykten från läger 14 är fasansfull och så svår att förstå och boken är nästan vilseledande lättläst. Jag formligen flög igenom den, men någonstans måste min hjärna pausa och koppla allt. Det hela var länge helt ogreppbart för mig, tills jag gick in på Google Earth och såg lägret från ovan. Då blev det mer på riktigt för man kan verkligen se stängsel och baracker i de oländiga bergen och hur de försöker bruka jorden i ett land där till och med den privilegierade eliten har svårt att få tag i mat.
  Boken blir lite lidande av att Shin inte är en helt pålitlig berättare (läs mer här: Revision in 2015) och jag kommer på mig själv med att ifrågasätta vissa bitar för att det känns så ofattbart. Men Flykten från läger 14 är ändå värdefull läsning för en värld som borde veta bättre, för detta händer NU! Idag vaknar tiotusentals fångar upp till ännu en dag full av slit, angiveri, misshandel och hunger i läger 14 och andra läger i Nordkorea. Allt medan vi tittar åt ett annat håll.

Allmänbilda dig, läs den!



Andra som läst och bloggat om boken: C.R.M. Nilsson | Påhittade nöjen | Bokhyllan | Alla dessa funderingar | Boklysten

Flykten från läger 14: Den dramatiska rymningen från ett nordkoreanskt fångläger
Blaine Harden 2012
Pocketförlaget 2013
400 sidor
ISBN: 9789187319563
goodreads-snitt: 3,99

*Citat hämtat från Flykten från läger 14, sidan 23.

torsdag 3 mars 2016

Dödens stad

Äntligen har jag tagit itu med den avslutande boken i Legenden om Morwhayle och ska försöka formulera vad jag känner – det blir nog inte helt lätt…

Detta är en spoilerfri recension av sista delen i en trilogi, och av serien som helhet.

Jag har problem med Dödens stad. Riktigt stora problem som jag aldrig kommer förbi. Något som får mig att se rött är hur man gång på gång hackar på huvudpersonen Arteil för att han ser ut som en tjej. Att vara tjej är inget skällsord. Aldrig! Det är inte okej. Det är så långt ifrån okej att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
  Ett annat bekymmer jag brottats med sedan första boken är hur vi, trots att vi följer (minst) två karaktärer, inte får reda på vad som försiggår. Det börjar i Häxmästaren med att Arteil inte vet varför han och systern Malda splittrades som små. Alla andra verkar veta, men inte han. Detta behöver inte vara ett problem och jag har läst många bra böcker där vi tillsammans med en karaktär ska ta reda på något liknande. Men här blir det jobbigt, för när vi byter och följer allt ur Maldas synvinkel så får vi reda på att hon vet – men hon vägrar dela med sig. Det känns som att ALLA VET UTOM JAG. Och Arteil. Klumpige Arteil som inte är betrodd. Varför är inte jag betrodd att hålla det hemligt från honom när alla andra gör det? Denna känsla fortsätter serien igenom.
  Något som stör mot slutet av Dödens stad är att det är för mycket som känns ouppklarat med 50 sidor kvar, man riktigt känner hur sidorna rinner iväg och tempot ökar för att hinna med. Det blir för luddigt och ouppklarat, saker och ting reds inte ut och jag har en gnagande känsla av att pusselbitarna kanske inte riktigt passar. Lägg därtill alla de språkfel som tynger särskilt andra halvan av boken och ni förstår att jag har bekymmer.

Jag hade velat älska den här serien och kunnat rekommendera den till alla, men nu blev det inte så. Jag är glad att jag har avslutat en serie, men riktigt ledsen över att jag i slutändan inte gillade Legenden om Morwhayle.



Mina recensioner av tidigare delar: Häxmästaren | Demonprinsessan
Mina tankar inför sista boken: När man vill vara schysst mot en bok

Eftersom jag är gnöligare än vanligt idag, här är några andra som recenserat Dödens stad: Schitzo-Cookie’s Bokblogg | Eli läser och skriver

Dödens stad
Peter Bergting 2013
Bokförlaget Semic
272 sidor
Legenden om Morwhayle #3
ISBN:9789155259280
goodreads-snitt: 3,20

tisdag 1 mars 2016

Bokreabookhaul 2016

Ibland fungerar verkligen ingenting. Ibland tar det en hel natt att laddda upp en liten video på youtube. Efter många om och men får ni här så äntligen min bokreabookhaul 2016! Så många nya böcker, så mycket att göra, så lite tid… 




[0:12] Trädgårdsliv och Svenska trädgårdar
[0:52] Succémetoden 5:2 – enkla, snabba recept för fastedagar | goodreads
+ Mina inlägg om 5:2
[1:36] Herr Wilkinssons favoritgrönsaker | bokus
[2:42] Systrars öde | goodreads
+ Min recension av Farlig förmåga
[3:33] Århundradet-trilogin | goodreads
[4:46] Catch 22 | goodreads
[6:22] The Snows of Kilimanjaro | goodreads
[7:24] Galen i humlor | goodreads
+ Tyst! De introvertas betydelse i ett samhälle där alla hörs och syns
[9:09] Kompostering | goodreads
[9:43] Rätt ur jorden | goodreads
[10:27] Askungen | goodreads
+Min recension av Den lille sjöjungfrun
[11:36] Lilla björn på semester | goodreads

Vilka böcker har du dragit med dig hem från årets bokrea?

måndag 15 februari 2016

När man vill vara schysst mot en bok (RYBSAT round 7)

https://www.instagram.com/tuberosum/
Minns någon av er att jag skulle vara med i RYBSAT i januari? (Läs gärna mitt inlägg om det annars. Eller ändå.) Detta skulle bli ett inlägg om hur det gick, men det blir snarare en diskussion med mig själv kring hur man ska behandla sina hyllvärmare.

Jag läser serier. Jag gillar att slukas upp av något som är större än att det får plats i en enda bok. Men jag är även glömsk. Vanligtvis är detta inget problem, vanligtvis spelar det inte så stor roll att jag inte minns precis allt i en bok, men i en tid när författare inte längre verkar veta hur man skriver fristående böcker så blir det ett problem. Det tar ju tid att skriva och ge ut nästa del och innan den når mig har jag glömt större delen av föregående bok. Numera försöker jag därför undvika att börja på en serie innan den är färdigskriven…

Jag skulle läsa Dödens stad av Peter Bergting, tredje och sista delen i Legenden om Morwhayle (goodreads). Jag läste första boken 2012 och tyckte den var bra (se min recension), jag läste andra boken direkt efter och gillade på riktigt (se min recension), men när sista boken kom 2013 köpte jag den av någon anledning inte. Och när jag väl köpte den (på rean 2015) så blev den inte läst. Sedan blev det RYBSAT-dags och jag tog äntligen tag i boken.


   


Jag började på Dödens stad, läste en sida och fattade INGENTING! Frågan var om jag skulle blurra igenom boken ändå, bara för att kunna bocka av den som läst och få bort den från olästhyllan – eller om jag skulle fräscha upp minnet först. Efter funderingar kom jag fram till att det inte vore schysst mot boken (eller serien) att inte ha koll. Så antingen skulle jag ta reda på vad som hänt eller strunta i att läsa klart serien och lämna in den på secondhand. Jag velade i två dygn: börja om från början eller strunta i serien? Följer du mig på goodreads kanske du sett vad som hände: SERIEMARATON!

Så hur gick RYSBSAT round 7? Jodå, jag läste ut första planerade boken, Citrus i kruka, första dagen. Den var som den skulle, informativ kring citrusfrukter i kruka – inget att klaga på! (adlibris, bokus, cdon, goodreads) Men sedan började ju Morwhayle-velandet och jag hann bara igenom Häxmästaren innan RYBSAT tog slut. Nu sitter jag här nästan en månad senare och ska börja på Dödens stad. Det tog längre tid än väntat att ta sig hit, men det känns ändå så värt det. Hoppas nu att boken är bra!


Hur gör du? Läser du vidare i en serie trots att du inte minns vad som hänt?

måndag 18 januari 2016

RYBSAT round 7: TBR

Det verkar så trevligt att sitta och binge-läsa. Jag brukar ju inte haka på sådana här kvicka läsutmaningar, mest för att jag är för upptagen och rastlös i huvudet för att sitta och läsa en massa under en vecka. Men nu tänkte jag vara med! 

Det är alltså rybsat-dags, dvs. att man börjar läsa någonstans i bokhyllan och sedan läser böckerna i den ordning de står. Jag siktar in mig på de böcker jag prioriterar 2016. Min läslista ser ut som följer: Citron i kruka, Dödens stad och Från Holmes till Sherlock. Hinner jag med dem är jag hur nöjd som helst. Utmaningen pågår 19-25 januari och jag fick nys om den hos Nelly på Nellons bokblogg.

Varför är jag med just den här gången? För att vi har lediga eftermiddagar hela veckan (plus hela torsdag), för att hinna med att plugga inför tentan på fredag. Så givetvis försöker jag fylla dagarna med annat än tentaplugg. Makes sense, doesn't it?

Vill du veta mer om rybsat, kolla in videon för den här omgången.

The Winner's Crime

Jag erkänner: jag började slafsa lite och utstöta konstiga små ljud när jag snubblade över den här snyggingen i SF-bokhandeln. Frågan nu är om det var befogat. Jag har alltså läst The Winner's Crime, andra boken i The Winner's Trilogy.

Detta är en spoilerfri recension, det spelar ingen roll om du läst första boken eller ej. 

Denna serie utspelar sig i ett kejsardöme som likt Romarriket breder ut sig och förslavar andra folk. Vi följer Kestrel, generalens dotter, som måste välja mellan att gifta sig eller gå med i armén. Hon vill varken eller och en dag går hon och impulsköper en slav. Det är klart att hon faller för honom och han för henne, men det förstår ju vem som helst att det inte kommer att fungera. Och det blir inte bättre i andra boken (om någon nu trodde det), för som så många gånger förr är det i andra boken som saker och ting på riktigt går åt helsicke. 
   Tyvärr är det också i den andra boken som tempot faller, jag minns The Winner's Curse som spännande, med förbjuden kärlek, smussel och revolt. I uppföljaren blir det dessvärre mest politiskt rävspel, det handlar mer om att trippa på tå för att inte förarga fel människor och Kestrel som jag ville se som en krigarprinsessa har istället blivit en bricka i andras spel. Dessutom måste vi ta upp slutet, för detta är en cliffhanger. Den är inte olidlig om man är beredd på den, men ändå. 

Sista boken i serien kommer i mars och trots att jag inte var så förtjust i The Winner's Crime så lär jag förbeställa avslutningen. Det är ändå helt okej ungdomsfantasy (utan magi) och jag hoppas och tror att Marie Rutkoski kan få till en bra tredje bok.


The Winner's Crime
Marie Rutkoski 2015
Bloomsbury 2015
400 sidor
The Winner's Trilogy #2
ISBN: 9781408858691
goodreads-snitt: 4,21

lördag 16 januari 2016

Bokbloggsjerka 15-18 jan: läsplaner 2016

Veckans jerka från Annika lyder:

Har du gjort upp några läsplaner för 2016, och hur väljer du i så fall ut vilka böcker du ska läsa och när?



Det känns som att varje inlägg jag skriver nuförtiden handlar om mer eller mindre samma sak: olästhyllan. Att sänka antalet olästa böcker är egentligen det enda jag planerar under året, och att då sikta in mig på de jag köpte 2015 samt de som värmt hyllorna sedan 2012. I övrigt måste läsningen få lov att vara lustfylld och för mig kan den inte direkt styras utan att lusten blir lidande. Jag har böcker jag gärna vill köpa och läsa under året, men samtidigt är jag en fattig liten trädgårdsmästarstudent.

Jag har spelat in videor om olästhyllan och om TBR-planerna 2016



lördag 9 januari 2016

Bokbloggsjerka 8-11 jan: bokiga nyårslöften

Annikas bokbloggsjerka är äntligen tillbaka och första frågan för i år är:

Har du avgett några nyårslöften när det gäller läsning, böcker, författare etc.?

Svaret är ja. Jag pluggar för tredje terminen (och har tre terminer kvar), så det börjar bli tämligen tomt i pengagömmorna. Då känns det som riktiga galenskaper att lägga en massa pengar på att spontanköpa böcker. Istället är det nu olästhyllan som gäller och jag hoppas verkligen att jag kan ta mig igenom ett helt gäng av böckerna där - utan att köpa en massa nya att stoppa dit istället! Jag har långt över 100 olästa böcker och tycker det är ett onödigt stort antal, för de står ju bara där bortglömda år efter år. 20 stycken känns lagom. Får väl se om jag når dit nångång, men skam den som ger sig! 

Till höger ser du min olästhylla som den ser ut idag. Det är böckerna till höger (alltså de som inte står i själva klockhyllan) som är prio under 2016, dvs. böckerna jag köpte innan 2012, plus de jag köpte 2015. 

Jag la upp en potatvideo om olästhyllan häromdagen - ta dig gärna en titt :) Listan över alla böcker i olästhyllan finns här.

Planen för 2016: Olästhyllan beware!

Vänta här nu, hur hann januari springa igång? Var det inte nyårsafton igår typ? Bah, jag hänger inte med. Men jag har en mental lista över dåliga samveten som ska betas av - detta är ett av dem. Välkommen till potatbabbel om min olästhylla!

Olästhyllan, denna koloss som frambringar glädje, stress och förväntansfulla lyckorus. 2016 ska det bli ändring, det är hög tid nu.




Jag ska försöka i år. Jag ska verkligen försöka. Det ska gå!



Hurdan är din relation till dina olästa böcker?

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...