lördag 29 juni 2013

The Zero Tolerance Approach to Punctuation

Ibland hittar man en bok som bara är rätt. Det här är en sådan! Som jag lullade om här så är Lynne Truss lika illavörn som jag när det gäller andras misshandel av språk och det märks rakt igenom Eats, Shoots & Leaves. Dessutom skriver hon på ett sätt som får mig att skratta rakt ut flera gånger och jag läser hela boken med ett brett leende.
   Boken handlar alltså om interpunktion i det engelska språket och jag har full förståelse för att det inte är ett ämne som lockar alla, men ge det en chans! Detta är en bok för den som är intresserad av det engelska språket, av grammatik eller bara av att ha rätt. Eats, Shoots & Leaves får språkbesserwisserns fetaste jäkla femma!

Eftersom det inte är samma regler i svenska språket som i det engelska så har jag fortfarande inte koll på var man sätter komma när man skriver på svenska och var man ska låta bli. Kolla bara på förra meningen, den är ju jättelång och helt kommafri. Ska den verkligen vara det? Nu letar jag efter en bra bok om interpunktion i det svenska språket.* Hmm…

[utläst 2013-05-31]


Eats, Shoots & Leaves
Lynne Truss 2003
Fourth Estate 2009
209 sidor
ISBN: 9780007329069
Goodreads-snitt: 3,83

häftad: adlibris bokus cdon

 


häftad:
adlibris bokus cdon

 

*Tydligen finns den här boken på svenska under den finfina titeln Komma rätt, komma fel och komma till punkt. Den har blivit omarbetad av Eva Halldinger för att passa det svenska språket och efter lite luskande upptäckte jag att den finns på bibblan; jag bara måste ju ta mig en titt! Tack för tipset, Jenny.

 

En grej som slog mig (och som inte har något med interpunktion att göra) är att i Storbritannien har de tydligen problem med att folk skriver ihop ord. I Sverige har vi ju rakt motsatt problem; här särskrivs det åt både höger och vänster på ett sätt som får mig alldeles tårögd. Ett av skälen till denna galopperande språkkrämpa har sagts vara att vi tagit efter engelskans sätt att skriva isär. Men om nu engelsmännen börjar skriva ihop så får vi ju snart influeras tillbaka och landa där vi började. Eller? Så kalla mig bakåtsträvare om ni vill, jag kallar mig framåtsträvare. ;]
   Om du inte tycker att det är mycket särskrivningar överallt så tillhör du förmodligen de som inte vet hur man skriver ihop ord. Snälla, kolla upp och sluta särskriva! (Observera att “kolla upp” inte innebär att man googlar och ser vad som ger flest träffar, google särskriver mest hela tiden!) Oftast ser det grymt fel ut när man särskriver, men det kan även helt ändra betydelsen av det du skriver. Jämför den gigantiska betydelseskillnaden i följande exempel (båda varianterna är språkligt korrekta men betyder helt olika saker):

vår kassapersonal – vår kassa personal
hemsökes – hem sökes
giftorm – gift orm

Snälla, sluta särskriva! Och tro inte att ni är immuna bara för att ni läser böcker eller skriver mycket; särskrivningar är vanligt förekommande även på bokbloggar.

Ch-ch-ch-ch-changes

 hyllajuni13

Har man inget att göra så skaffar man sig. Satt med pappa och pratade om böcker och då tipsade han mig om några klassiker som ska vara bra. Någonstans i bakhuvudet har jag för mig att jag fick en av de böckerna av honom när jag var liten och att den ska ligga bland mina barnböcker. Men jag hittar den inte! Så nu har jag en ny teori: den ligger kanske i garderoben. Garderoben som är bakom bokhyllan, bokhyllan som står bakom  sängen. Ja, ni fattar. Det är bara att tömma den högra expediten och baxa ut den från bakom sängen så att jag kan öppna garderoben och leta efter boken. Inget krångel alls. Dessutom ser ju bokhyllan, särskilt det översta, alldeles skabbig ut, lika bra att göra något åt det samtidigt. Som sagt; man skaffar sig!

tisdag 25 juni 2013

Potatens midsommartävling: och vinnaren är…

Det blev ingen video idag, men lottat har jag gjort! Det var inte så många som var med och tävlade, kanske var det för tätt inpå förra tävlingen, kanske har folk annat för sig. Det spelar dock inte så stor roll, det är bara roligt att skicka paket till er, de ihärdiga. Tack till er som var med och tack för alla boktipsen, ni är för härliga!

triss
hedvig

Det blev alltså en favorit i repris och Hedvig får nu plundra min olästhög en andra gång. Eftersom hon redan vunnit en gång så drog jag en lapp till ur min mugg. På tröstplats kom Miriam, som får ett litet paket som plåster på såren.

Grattis! Jag hör av mig under onsdagen. :]

Sommartips och–TBR

Bokbloggarvärlden svämmar redan över med tipsinlägg och sommarläshögar så jag känner mig föga originell idag. Det här höll på att bli en genomtänkt video, där jag hade kollat upp vad jag ville säga och kanske gjort mig snygg, men oroa er inte – det blev det inte.

Om ni inte orkar glo på mig när jag babblar och slår mig själv i huvudet med böcker, så har ni böckerna här, med länkar för vidare informationsletande (recension/goodreads).

Sommar-TBR
Första minuten: Se blomman | Doppler | The Cats of Tanglewood Forest | Ronja Rövardotter | City of Bones och City of Ashes.
Andra minuten: De odödligas regler | Why Be Happy When You Could Be Normal? | Three Men In a Boat | Daughter of the Forest | Soulless | Jellicoe Road | En man som heter Ove.

Sommartips
Fantasy (Middle grade/YA): The Girl Who Circumnavigated Fairyland In a Ship of Her Own Making | The Peculiar | Beauty Queens | Scarlet | Dealing with Dragons.
Pirater: The Dust of 100 Dogs | The Assassin’s Curse | The Fiddler’s Gun och Fiddler’s Green.
Bra bok: Nattens cirkus!
Fantasyserier (YA): Häxmästaren, Demonprinsessan och Dödens stad | Graceling, Fire och  Bitterblue.
Fakta: Eats, Shoots & Leaves | Världens dåligaste språk och Jordens smartaste ord | Hur mycket blåst klarar en fluga? | Born to run.
Kortisar: Bonjour tristesse | Flugornas herre | Skugga-Baldur.
Sen orkade jag inte kategorisera: Fallet med de försvunna böckerna | Hello Kitty måste DÖ | The False Inspector Dew | On the Beach | Written On the Body | Among Others | The Guernsey Literary and Potato Peel Pie Society | Montecore.
Fina barnsligheter: Tordyveln flyger i skymningen | Danny bäst i världen | Zita the Spacegirl och Legends of Zita the Spacegirl | Kamikazekaniner och Kamikazekaniner II | Pannkakstårtan | Ankomsten.

 

(För er som väntar på tävlingsresultatet: det bör dyka upp senare idag. Håll ut!)

söndag 23 juni 2013

Filmtrailer mitt i smällkalla vintern!

Äntligen har vi fått ett smakprov av årets disneyfilm, Frozen. Återigen tar de sig an en saga från den gamle dansken H.C. Andersen, nämligen Isdrottningen, och därför får ni nu stå ut med en massa snö!

Okej, så trailern är i fånigaste laget för mig. Men den ser ju åtminstone bra ut och jag hoppas på det bästa. Anledningen till att jag ser fram emot Frozen är framförallt att jag läste Breadcrumbs i vintras, en retelling av samma saga. Boken blev årets första femma för mig och jag började motvilligt längta efter november.

Så, nu kan ni återgå till era åskskurar och mygg!

lördag 22 juni 2013

Sent en kväll råkade jag läsa en bok

Jag borde gå och lägga mig. Men så sprang en hund genom Alaskas vildmarker och höll mig vaken.

Hundar är goa varelser, fast de luktar illa och katter är bättre. ;) Hunden här heter Buck och boken heter The Call of the Wild (Skriet från vildmarken). Detta är en klassiker, skriven 1903 av Jack London; en kortis att läsa under en slö sommardag. Det är fint skrivet och jag trivs när jag läser, men av någon anledning bryr jag mig inte särskilt mycket om Buck och det är där problemet ligger. Jag ville känna med denne goe hund, men det kom inget obehag utöver det vanliga när han for illa, inga glädjetårar rullade när han var lycklig. Kanske hade jag uppskattat The Call of the Wild bättre för 15 år sedan?
   I den här utgåvan finns ett förord skrivet av Gary Paulsen som faktiskt gav mer till berättelsen; jag fick en bättre förståelse för varför Buck hamnade i Alaska och hur illa det faktiskt var under guldruschen. Har er utgåva det förordet tycker jag att ni ska läsa det innan själva berättelsen.
   Jag är glad att jag har läst The Call of the Wild men inte så mycket mer än så, det får bli en trea till den här, hade förväntat mig lite mer.

 


The Call of the Wild (Skriet från vildmarken)
Jack London 1903
Aladdin Paperbacks 2003
139 sidor
ISBN: 9780689856747
Goodreads-snitt: 3,72

häftad: adlibris bokus

Tackar Bella för att hon fick mig att äntligen plocka ner denna från olästhyllan. Bra jobbat!

Som vanligt med klassiker så finns det en uppsjö olika utgåvor, däremot inte en enda på svenska just nu…


1. Penguin, häftad:
bokus 2. Puffin, inbunden: adlibris 3. häftad: bokus 4. Puffin, häftad: adlibris bokus


5. Penguin, häftad:
adlibris bokus 6. Collector’s Library, inbunden: adlibris bokus cdon 7. pocket: adlibris 8. inbunden: adlibris bokus


9. häftad:
adlibris  10. Vintage, häftad: adlibris 11. Vintage, häftad: adlibris 12. pocket: adlibris

Favoriten är den tioande; jag är svag för Vintages klassiker. Andra, den inbundna från Puffin, är även den fin. Det verkar tillhöra vanligheterna att The Call of the Wild och White Fang ges ut i samlingsvolym. Någon som läst?

onsdag 19 juni 2013

Charlie och Pi: böckerna och filmerna

I våras läste jag The Perks of Being a Wallflower och lyssnade på Berättelsen om Pi för att sedan se filmerna. Dags att delge er mina tankar kring dessa. Verkar jag oengagerad? Mmm, det kan vara så…

perkswallflower

Båda böckerna är sega som bara den! Charlie (The Perks of Being a Wallflower) är väl lite smågullig sådär, men jag tycker det blir för mycket, som om författaren vill tvinga oss att älska huvudpersonen. Charlie skriver brev till en okänd mottagare och det är genom dessa brev vi lär känna honom, men jag bryr mig aldrig riktigt och när slutet kommer är det enda jag känner lättnad över att äntligen ha läst färdigt. Filmen är även den söt, men tempot är för slött för mig och jag tappar intresset. Plus får den dock för David Bowie :]
   Den överraskande upplösningen är mycket tydligare i filmen än i boken; jag kan ärligt säga att jag inte alls kopplade vad som hänt när jag läste. Inte alls! Jag skulle kunna bre ut mig här med teorier kring varför jag inte fattade, men det tror jag inte vi tyar med. Så… Boken: nej. Filmen: nej. Alla citat: meh, det blir bara för mycket.

Pi är det mer ruter i. Jag gillar hans uppfinningsrikedom ensam ute på havet, jag gillar författarens fantasi. Men återigen faller det på tempot; särskilt i boken, som aldrig verkar vilja ta slut. Och när Johan Rabaeus skriker mig i örat genom att imitera en visselpipa så är det nära att jag avbryter lyssnandet och markerar boken som dnf. Filmen är ögongodis, men även den känns långsam och utdragen.

berättelsenompi

Jag föredrar båda filmerna framför böckerna av framförallt en anledning: de tar slut. Jag vet att oavsett hur sega de är så är det snart över. Böckerna, däremot, kändes lite som bottenlösa hål. (Nu var du inte snäll, Elen.) Inte alls min grej… Inte alls.

 


The Perks of Being a Wallflower
Stephen Chbosky 1999
Pocket Books 2009
231 sidor
ISBN: 9781847394071
Goodreads-snitt: 4,16

häftad: adlibris bokus cdon

 

Stort tack till Helena (Fiktiviteter) som gav mig den här snygga boken!

1. häftad: adlibris bokus cdon 2. häftad: adlibris bokus cdon

svenska
pocket: adlibris
bokus cdon
dvd: cdon | blu-ray: cdon



Berättelsen om Pi (Life of Pi)
Yann Martel 2001
Uppläst av Johan Rabaeus
Bonnier Audio 2004
ca 11 timmar
Goodreads-snitt: 3,84

ljudbok: adlibris bokus cdon
pocket: adlibris bokus cdon

engelska
häftad:
adlibris bokus cdon
dvd: cdon | blu-ray: cdon

tisdag 18 juni 2013

Fatta eld av Suzanne Collins

hungerspelen

Jag har precis läst ut Fatta eld, andra Hungerspelen-boken. Eller “läst ut” låter fel, precis som The Peculiar så saknar den här boken nämligen slut. Irriterande? Det är bara förnamnet.

Vi har sett det förr: en författare skriver en bra bok med ett bra slut; alla är nöjda och glada. Men eftersom boken säljer så bra vill förlaget ha fler böcker och vips så har vi en trilogi på gång! Nu tar författaren och hittar på en halvkrystad fortsättning och delar upp den på två böcker. Resultatet blir alltför ofta en andrabok som inte funkar, en andrabok som bara är startsträcka inför avslutningen. Så är det här. Jag är inte road. Jag har mer att skriva irriterade rader om, men har du inte läst Fatta eld så akta dig, här kommer en gigantisk spoiler!


SPOILER!!! SPOILER!!! SPOILER!!! SPOILER!!! SPOILER!!!
Har du slutat läsa än? Annars får du skylla dig själv! Jag oroade mig inför Fatta eld eftersom det enda som var spännande i första boken var just hungerspelen, och jag trodde ju aldrig att det skulle hungerspelas en gång till! Så när det blev precis så fick jag ett litet bryt, det kändes som idétorka och gjorde mig lagom förbannad! Såhär skrev jag innan jag läste: “Första boken gillade jag helt pga. själva spelen och jag antar att de inte ska slå ihjäl varandra en gång till.” Tänk så fel jag hade… Nu är väl frågan hur Collins ska lyckas skicka Katniss och Peeta på gladiatorspel igen – tredje gången gillt?

SLUTSPOILAT! SLUTSPOILAT! SLUTSPOILAT! SLUTSPOILAT!

Betyget blir en sur trea. Jag vet att Suzanne Collins lurar mig, jag känner ju det hela tiden. Fatta eld är som Hungerspelen, fast vattnigare och utan ett någorlunda slut. Det här borde inte vara tre böcker, det här är absolut ingen fristående bok, varför läser jag ens? Jag läser eftersom jag äger samlingsvolymen, jag läser eftersom det kommer två filmer till (såvida de inte ska dra ut på filmerna också). Jag gillar inte att känna mig lurad, även om jag fattar det innan det händer så känns det inte bra. För att citera min första anteckning när jag hade läst klart Fatta eld: “”Möerghfrrhngiharghf!” Precis så.

 

Min recension av första boken The Hunger Games.


Fatta eld (Catching Fire)
Suzanne Collins 2009
Jag har alltså läst ur samlingvolymen, så vi skippar ISBN och sånt för att inte krångla till det :]
The Hunger Games #2
Goodreads-snitt: 4,30

pocket: adlibris bokus cdon
samlingsvolym:  adlibris bokus cdon

 

engelska
1. häftad:
adlibris bokus 2. häftad: adlibris bokus
3. häftad:
cdon e-bok: bokus 4. large print: adlibris

Om du vill läsa boken innan du ser filmen så ska du inte titta på trailern! Men här har ni andra den – filmen kommer inte förrän i november…

Hunden efter håren #11

Hunden efter håren är en serie inlägg där jag visar upp de snyggaste bokomslagen från mina upptäcktsresor. Det var ett tag sen sist – hög tid för några fina bokomslag!

omslag1omslag2omslag3omslag4

Mrs Robinson’s Disgrace via The Book Pond | The Too-Clever Fox via About Happy Books | Solviken via enligt O | The Girl Who Would Be King via Schitzo-Cookie’s Bokblogg | Wide Open via The Book Smugglers

måndag 17 juni 2013

Nytt i adoptionshögen

Fem nya böcker har hamnat i onåd och söker nu nya hyllor att rumstera i. Hör av er om ni vill byta! Eller varför inte haka på den pågående tävlingen? Priset är som alltid böcker från min adoptionslista. :)

Potatens midsommartävling är öppen t o m söndag 23 juni kl 23:59.

De nya böckerna är alla kortisar. The Perks of Being a Wallflower har bruten rygg (det syns knappt), övriga hittar jag inget i skicket att klaga på. De engelska titlarna är storpocket och de svenska vanlig pocket. Klicka på bilderna för att komma till böckernas sidor på goodreads.


Witch Child av Celia Rees ISBN: 9781408800263
Sargassohavet av Jean Rhys ISBN: 9789174990171
The Perks of Being a Wallflower av Stephen Chbosky ISBN: 9781847394071
Drottningen vänder blad av Samuel Bennett ISBN: 9789170374593
Kort kjol av Christina Wahldén ISBN: 9789129675535

 

Annat viktigt: Jag har lyckats nolla min feed på bloglovin – första gången i år! Woho!

lördag 15 juni 2013

The Peculiar: steampunk och älvor

Steampunk är mysigt och häftigt, med alla muttrar och 1800-talsklänningar som glänser ikapp. Älvor är heller inte fel och omslaget är grant. Kort sagt: det är klart jag köpte The Peculiar!

Välkommen till London efter älvornas invasion (som förintade hela Bath!), här finns numera både magi och mekaniska underverk. Nu lever älvor och människor mer eller mindre sida vid sida, vilket leder till halvblod, s k changelings eller peculiars, som är hatade av såväl människor som älvor (av någon konstig anledning). Vissa halvblodsbarn göms undan av sina föräldrar, för om någon upptäcker dem blir de mördade. “Don’t get yourself noticed and you won’t get yourself hanged” är ett mantra som återkommer igen och igen.
   Vi får följa två personer: halvblodspojken Bartholomew som bor i slummen i New Bath och politikern Arthur Jelliby som lever fint på ärvda pengar i London. Att de delar kapitlen mellan sig gör att denna barnbok känns mindre barnslig, eftersom vi får vartannat kapitel ur en vuxens synvinkel – det fungerar överraskande bra!

 

Jag tror på världen och ondskan, alla figurer och hela möblemanget, men sen är det dags för slutet. Ånej, Elen – har du gjort det igen? –gnöl- Ja, jag har gjort det igen…

Det här är tydligen första delen i en serie, en förstadel helt utan slut. Åååårgh!!!
  
Jag hatar, hatar, hatar att upptäcka på sista sidan i en bok att den är en icke fristående del i en serie. Inte bra, inte bra alls. Men bortsett från det är The Peculiar en överraskande trevlig bok, riktigt välskriven, en bok där jag faktiskt bryr mig om hur det ska gå. Jag har inte bestämt mig för om jag ska läsa vidare, vi får se vad jag känner när andra boken, The Whatnot, kommer. The Peculiar är Bachmanns debut och han är fortfarande tonåring (!) – det bådar gott inför framtiden. Betyget blir en stadig trea, men jag varnar er: den tar verkligen slut mitt i. Det känns som det saknas minst tre kapitel. Poff!

 

Provläs.


The Peculiar

Stefan Bachmann 2012
HarperCollins 2013
376 sidor
ISBN: 9780007498833
The Peculiar #1
Goodreads-snitt: 3,72

häftad: adlibris adlibris bokus bokus cdon cdon

 

Eftersom jag är som jag är och köpte boken pga. omslaget så känns det extra bra att de verkar spinna vidare på omslagsdesignen med en steampunksnigel!

För dig som redan läst boken
Var det någon som fattade varför alla hatar halvblodsbarnen? Verkade rätt skumt.

torsdag 13 juni 2013

Bitterblue, bäst i serien

Som ni kunde läsa här hyste jag inga större förhoppningar om att få läsa något lysande när det gällde Bitterblue. Men bortsett från omslaget visade sig detta vara en riktigt bra bok!
   Jag vet inte vart jag ska ta vägen med min recension, den vill inte sitta still, den är för oredig. Jag kan inte alls gå in på vad Bitterblue handlar om, det är bättre att ni inget vet. Nöj er med att den utspelar sig tio år efter Graceling och att jag gillade den! En del av mig vill fläska på med en femma i betyg, men det ska jag nog inte göra (eller jo? Nej? –gnirgjh-). Jag trivs  med karaktärerna och världen, men berättelsen drog iväg åt fel håll och lämnade mig såväl nöjd som besviken. Problemet i Bitterblue är intressant även om jag inte är helt överens med lösningen. Däremot har jag inga invändningar mot att vi följer en vanlig människa (hur vanlig en drottning nu kan bli) istället för en särling som i de andra böckerna, det är enbart positivt.

Detaljnörden i mig blev riktigt glad av att öppna Bitterblue och upptäcka insidan. Här finns fina försättsblad, indelningar, kartor och illustrationer. Och det är inte farligt att kolla på bilderna innan man läst ut boken, bara så ni vet. Kolla in den här videon för en skymt av illustrationerna [@7:08]. Vågar ni kolla in extramaterial i böcker innan ni läst dem? Jag vågar inte ens läsa baksidesbeskrivningar och förord längre pga. spoilerrisken…
   En stor anledning till att jag föll för denna har nog med koder, förklädnader och språk att göra. Om ni känner mig så vet ni att jag nördar ner mig, att jag låter mig vara lättflirtad när det kommer till vissa saker. Dessa tre är sådana saker och de finns alla med i Bitterblue. (Det ojjade jag mig också lite om i den där videon.)

Jag känner inget jättebehov av ytterligare en Graceling-bok nu, jag är rätt nöjd. Som serie tycker jag att de här böckerna har hängt ihop sådär bra och de skrapar ihop ett samlat betyg på 4-/5. Jag förstår fortfarande inte riktigt poängen med att andra boken skulle utspela sig före den första; det kan bero på mitt agg mot bruten kronologi; det kan bero på att det blir för löst sammansatt. Men jag gillar verkligen världen Cashore har skapat och hon skriver på ett sätt som gör att sidorna virvlar förbi.

Skönt med en serie som blir bättre på slutet, det  hör minsann inte till vanligheterna. Bra jobbat, Cashore!
[utläst 2013-05-29]

 

Recensioner från mig av tidigare böcker i serien: Graceling, Fire.
Provläs på svenska eller engelska.


Bitterblue

Kristin Cashore 2012
Illustratör: Ian Schoenherr (det finns en handfull bilder i boken)
Gollancz 2013
563 sidor
ISBN: 9780575097193 (?)
Graceling Realm #3
Goodreads-snitt: 4,03

häftad: adlibris adlibris bokus cdon cdon
svenska från Semic
inbunden: adlibris bokus cdon


inbunden:
adlibris bokus cdon | häftad: adlibris cdon

måndag 10 juni 2013

Fastedokumentären visas ikväll igen!


Bildkälla

 

Sent ute? Svält dig gammal ligger på svtplay hela veckan ut!

Ikväll visar Vetenskapens värld dokumentären Svält dig gammal igen, eftersom så många önskade att se den i repris. Detta är alltså BBC-dokumentären som startade hela 5:2-dieten, där Michael Mosley experimenterar med sin egen kropp och kommer fram till något häpnadsväckande. Är ni intresserade av fastedieter så SKA ni se denna!

Imorse pratade de även om fastedieten i Gomorron Sverige. Ta er en titt.

 

Jag skrev förra veckan (fatta vilken trendsetter jag är) om Mosleys bok The Fast Diet och jag genomlever idag min andra fastedag. Ska medge att jag blev rätt irriterad när pappa satte sig bredvid mig och åt potatisgratäng med grillad gris och aioli, men det går annars riktigt bra och jag känner mig inte alls särskilt hungrig. Hittills är resultatet upplyftande: –2,5cm runt midjan och –1,5kg på mindre än en vecka. Går jag ner lite till så når jag mitt första delmål och beställer hem belöningsböcker! :D Woho!

svt2 kl 20.00 i afton – se och lär!

Pytterecensioner #6 Häxor, bovar och banditer

Idag har jag min andra fastedag. Jag började ju med 5:2-dieten förra veckan och klarade den första fastedagen finfint, men nu känner jag mig rätt låg. (Men vågen visar 1kg ner på en vecka, så jag tänker inte klaga.) Lika bra att låta hjärnan jobba lite, tänka på annat än magen och samtidigt stryka några böcker från recensionslistan!

 


Witch Child
av Celia Rees

Med den här boken dök jag förväntansfullt ner i häxträsket och fick en kallsup direkt. Något jag inte hade koll på, som direkt förstörde, är att boken ska föreställa en samling dagboksinlägg. Jag gillar inte ett så uppdelat berättande  men kan ibland motvilligt köpa det (t ex i Var är Alaska? och The Perks of Being a Wallflower) – men inte här! Här känns det krystat och inte alls som dagboksinlägg. Jag kan inte tro att någon skulle skriva såhär. Efter ett tag lyckades jag låtsas som att det var vanliga korta kapitel, då gick det bättre att läsa. Jag gillar ändå själva berättelsen, det är 1600-tal och religiösa utbölingar koloniserar Nordamerika och ropar “Häxa!” så fort någon säger emot dem. Men det slutar med en rejäl cliffhanger inför nästa bok. Jag ska kolla upp fortsättningen och är även den i dagboksform så kommer jag inte läsa vidare. Urkelburkel!

2+/5
(Hade blivit en trea om det inte varit för dagbokandet.)

Witch Child är tydligen en bok alla skolbarn i Storbritannien tvingas läsa. Den gavs ut på svenska 2001.

häftad: adlibris bokus cdon
goodreads



Bonjour tristesse
av Françoise Sagan
Den här klassikern tog jag mig an när Lundströms bokradio i P1 hade den som sin bokcirkelbok. Med sina nätta 144 sidor är den riktigt lättläst, men tyvärr känns den även lättglömd och återigen misslyckas jag helt när det gäller att bry mig om huvudkaraktärerna. Jag bryr mig inte alls och blev därför rätt besviken. Inte min grej.

2+/5

pocket: adlibris bokus cdon
goodreads



Sargassohavet
av Jean Rhys

Jag är inget Jane Eyre-fan och jag faller inte för denna kortis heller. Detta är alltså berättelsen om Bertha, galningen som i Jane Eyre sitter inlåst på vinden och eldar upp draperier om nätterna. Jag gillar att hon här får en egen röst, jag gillar hur Rhys skriver, men jag gillar inte Bertha och framförallt så bryr jag mig inte alls om henne. Känns bra att ha läst och stillat min nyfikenhet, även om den inte nådde så långt som jag hoppats.

2/5
[utläst 2013-05-18]

pocket: adlibris bokus cdon
goodreads



Den Magiska Cirkeln
av Anders Sundelin
Lite rädd blir man allt när man tänker på hurdana människor det finns… Jag lärde mig massor av att läsa den här boken, kanske mest pga. att jag inte visste särskilt mycket om Salaligan innan. Bitvis är boken seg med för långa stycken bestående av sidinformation som jag inte bryr mig om. Den blev bättre och bättre mot slutet men landar ändå bara på knappt godkänt.

2+/5
[utläst 2013-03-05]

pocket: adlibris bokus cdon
provläs | goodreads

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...