Titel: Ojingogo
Författare: Matthew Forsythe
Förlag: Ordbilder
Språk: Helt ordlöst innehåll. Baksidestext o dyl på svenska.
160 sidor
Brace yourselves, det här kan bli en smula luddigt…
För några veckor sedan (eller månader nu, jag är inte snabb…) tänkte jag försöka mig på att bokbloggsjerka och jag skrev ett inlägg om en karaktär i en bok jag läst. Min vana trogen “skulle jag bara” innan jag publicerade det, och vips var det tisdag och för sent... Karaktären jag hade valt var flickan i Ojingogo och därför känns det passande att åtminstone skriva ihop en liten recension såhär i efterhand.
Ojingogo är en liten koreansk-aktig bilderbok helt utan förståeliga ord. (Ni kan provtitta på några sidor hos bokus om ni är intresserade.) Men trots att vi lär känna henne endast genom enkla teckningar, är det något hos flickan i Ojingogo som jag fastnar för.
Boken börjar med att flickan är ute i naturen och fotograferar när hennes kamera, helt oförklarligt, får liv och börjar ta kort på egen hand. De har det trevligt ihop, flickan och kameran, ända tills en tentakel dyker upp från ingenstans och kidnappar honom. (I min genusvärld är kameror maskulina, bara så ni vet…) Nu börjar en underlig jakt för att få honom tillbaka!
Så varför fastnar jag för henne? Jo, för att hon påminner mig om mig själv. En flicka i en underlig välrd, som inte säger så mycket och älskar sin kamera – det hade kunnat vara jag. (Min kamera heter Bosse Buse Snapshot och är en glad Canon EOS 400D, bara så ni vet. Om han blev kidnappad skulle jag givetvis leta efter honom, fast kanske inte så extremt som hon gör.)
Vi vet väldigt lite om flickan men jag får känslan av att hon är rätt vresig och snarstucken. Men hon är modig och lojal mot sin vän, hon säger ifrån när folk inte gör som hon vill och hon ger banne mig inte upp. Vem vill inte vara sådan?
Jag tycker att Ojingogo är intressant och mysig, men jag är hela tiden förvirrad. När jag modifierar berättelsen för att passa någon ny detalj jag sett i bilderna, så passar det inte ihop i nån annan ände istället. Det är en smula frustrerande, men samtidigt ett problem som ska lösas och jag ger inte upp än!
Betyget är en aning konfunderat, men landar högt ändå.
4/5
Läs mer hos Schitzo-Cookie :)