Titel: Un Lun Dun
Författare: China Miéville
Förlag: Pan Books Ltd
Språk: Engelska
520 sidor
The iron wheel began to spin, slowly at first, then faster and faster. The room grew darker. As the light lessened, so did the sound. Deeba and Zanna stared at each other in wonder. The noise of the cars and vans and motorbikes outside grew tinny...The wheel turned off all the cars and turned off all the lamps. It was turning off London.
Zanna and Deeba are two girls leading ordinary lives, until they stumble into the world of UnLondon, an urban Wonderland where all the lost and broken things of London end up...and some of its lost and broken people too. Here discarded umbrellas stalk with spidery menace, carnivorous giraffes roam the streets, and a jungle sprawls beyond the door of an ordinary house. UnLondon is under siege by the sinister Smog and its stink-junkie slaves; it is a city awaiting its hero. Guided by a magic book that can't quite get its facts straight, and pursued by Hemi the half-ghost boy, the girls set out to stop the poisonous cloud before it burns everything in its path.They are joined in their quest by a motley band of UnLondon locals, including Brokkenbroll, boss of the broken umbrellas, Obaday Fing, a couturier whose head is an enormous pincushion, and an empty milk carton called Curdle...and you thought a trip down the rabbit hole was a little out of the ordinary. The world of UnLondon is populated by astonishing frights and delights that will thrill the imagination.
* * * * * * *
China Miéville räknas till genren New Weird, som jag sneglat åt ett tag utan att fatta riktigt vad det är. Någon som har en bra definition? Miéville själv ska ha sagt:
”Problemet med mycket av ny fantasy är inte att den är repetitiv och clichétuggande, utan att i och med det begår den ett förräderi mot det fantastiska. Det fantastiska finns fortfarande kvar där, men bara som en självstympad förkrympt sak. [...] Därför är New Weird lika mycket tillbakablickande – mot det fantastiska – som något nytt. Det är båda delarna.”
Artikel om The New Weird på SFbok
Un Lun Dun utspelar sig i UnLondon. Det en parallell värld, en variant av London där allt som är trasigt hamnar. Världen China Miéville målar upp för oss är genomgående fantastisk. Jag blir särskilt förälskad i unbrellas (trasiga paraplyn), the London I och Webminster Abbey med sina Black Windows (vad de är får ni själva fundera på). För att inte tala om binjas – ninjasoptunnor! Så språkligt lekfullt och smart att jag blir lycklig! Boken är verkligen smockfull med smarta varianter av vår egen värld. Tyvärr är karaktärerna tvådimensionella och jag kommer på mig själv med att inte alls bry mig om ifall de ska klara sig eller ej. Mycket synd!
Förutom den underfundiga värld författaren skapat älskar jag även illustrationerna. Här och där i boken dyker det upp ett kapitel fullt med mysiga köttätande växter, eller ett uppslag dekorerat med hemtrevliga kvarter byggda av sopor och skrot. Fler författare borde dekorera sina böcker såhär fint! Men berättelsen och illustrationerna lider av de platta karaktärerna, där den enda jag verkligen bryr mig om är en gammal mjölkkartong som inte kan tala…! Detta gör mig lite ledsen, för det kunde varit ett storslaget äventyr.
Betyget blir tyvärr bara en trea. Det är påhittigt och smart och jag tycker den är läsvärd, men inte så underbar som den skulle kunnat vara…
3/5
utläst 2010-11-13
Tråkigt, men galet snyggt omslag har den iallafall =)
SvaraRaderaHar du tittat i den? För den är snygg inuti oxå :)
RaderaHar ännu inte stött på någon författare vars illustrationer har förfulat boken/berättelsen - de borde alla rita i sina marginaler!
Nä det har jag inte gjort. Får kolla den näst gång jag ser den i en fysisk affär =)
RaderaÄlskar illustrationer!