söndag 5 januari 2014

Botten 2013

Häromdagen satt jag och funderade. Var det inte något jag var tvungen att blogga om den andre januari? Nu kom jag på vad det var:

Grattis, Potaten – nu har du bokbloggat i två år!
Wooh!

botten

Med denna glädjeyttring har det blivit dags att sammanfatta fjolåret, här följer därför de sämsta böckerna jag krälat mig igenom 2013. Varje månad sammanfattar jag vilka böcker som varit bäst och sämst, det är de sistnämnda som kvalificerat sig till dagens lista. Klicka på bilderna för att komma till mina recensioner.

 

 

10. Tides av Betsy Cornwell
Det är så tråkigt att hitta den här boken på bottenlistan– den kunde ju varit så bra! Den är snygg, den har en okej berättelse, den har riktigt härlig selkie-mytologi, men den har inga krumelurer. Allt är för enkelt, det finns inga konstigheter att ta sig runt, det finns inga hinder att kravla över. Det är med en djup ledsen suck som jag inser att detta är en av de sämsta böckerna 2013.

9. Berättelsen om Pi av Yann Martel (inläst av Johan Rabaeus)
Jag gillar Pis uppfinningsrikedom ensam ute på havet, jag gillar författarens fantasi. Men det faller på tempot; boken verkar aldrig vilja ta slut. Och när Johan Rabaeus skriker mig i örat genom att imitera en visselpipa så är det nära att jag avbryter lyssnandet och markerar boken som dnf.

8. Carrie av Stephen King
Detta var den första boken ni valde åt mig i mina TBR-omröstningar. Tyvärr blev den en blek upplevelse. Jag klarar inte av att få berättelser spoilade och här är det författaren själv som tycker att vi redan från början behöver veta hur det slutar. Det gör boken alldeles för seg för mig.

 

 

7. Emma vol. 5 av Kaoru Mori
Manga och jag, det funkar nästan aldrig. Så är det bara. Här gillade jag inte stilen, blandade ideligen ihop karaktärerna och fattade inte vad som pågick.

6. The Witch’s Betrayal av Cassandra Rose Clarke
Varför säger ingen åt författare att de inte ska lägga upp dåliga extranoveller till sina bokserier? Vi har sett för mycket sådant under 2013. Den här är inte bra någonstans och håller inte alls samma klass som serien The Assassin’s Curse. Så jäkla onödigt! Den kostade mig 6 kr och jag vill ha de futtiga kronorna tillbaka.

5. Emmanuelle av Emmanuelle Arsan
Jag brukar fastna. Jag fastnade ju t o m för Fifty Shades of Grey som inte alls var bra! Men jag fastnar inte alls här, jag bryr mig inte om Emmanuelle och hennes otrohetsaffärer. Omdömet landar väl på okej men jag kände inget driv i berättelsen och hade aldrig någon riktig lust att läsa vidare.

 

 

4. Sargassohavet av Jean Rhys
Jag är inget Jane Eyre-fan och jag faller inte för denna kortis heller. Detta är alltså berättelsen om Bertha, galningen som i Jane Eyre sitter inlåst på vinden och eldar upp draperier om nätterna. Jag gillar att hon här får en egen röst, jag gillar hur Rhys skriver, men jag gillar inte Bertha och framförallt så bryr jag mig inte alls om henne. Känns bra att ha läst Sargassohavet och stillat min nyfikenhet, men den gav mig egentligen ingenting.

3. Madame Bovary
Klassiker kan läsas för att de är bra eller för att bättra på allmänbildningen. I det här fallet är det definitivt pga. det senare för Madame Bovary var en långdragen historia som aldrig lockade mig. Jag lyssnade via Sveriges radios högläsningsstunder och måste medge att jag aldrig någonsin hade orkat läsa den på egen hand. Allt här känns bara fel för mig, jag ogillar Emma och jag fattar inte tycke för en enda karaktär. Nej, tack.

2. Beautiful Creatures av Kami Garcia och Margaret Stohl
Helt klart en besvikelse. Om ni gillar den – trevligt för er! Men det gör dessvärre inte jag. Det känns som att författarna inte kommer överens, att de inte klarar av att skala bort i sina/varandras texter – de vill ha med allt och det blir så jäkla segdraget. En tegelsten som gott och väl kunde varit 200 sidor kortare. Men det är ju skönt att slippa läsa resten av serien, för det lär jag minsann inte göra!

 

 

1. Fatta eld och Revolt av Suzanne Collins
Jag vet att alla inte håller med mig om detta, vissa älskar hela trilogin men jag kan aldrig komma undan hur otroligt onödiga del två och tre är. Urkelburkel! Snälla rara författare, motstå frestelsen att skriva mer än ni borde! Då andra boken helt saknar slut och bara är en enda lång upprepning av Hungerspelen så platsar den minsann här. Åårgh, jag blir irriterad bara av att tänka på den. Men sista boken är så jäkla dyster och slutet ifrågasätter hela trilogins poäng så den platsar också här. Jag blir arg när jag tänker på alla lästimmar jag givit den här serien, så jäkla onödigt!

 

Imorgon blir det roligare, då blir det de bästa böckerna från 2013!

10 kommentarer:

  1. Jag har tänkt läsa Fatta eld och Revolt men är inte så taggad faktiskt :P

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, ajdå! ;)
      Tycker givetvis att du kan låta bli, men som sagt håller inte alla med mig.

      Radera
  2. Åh, håller med om Fatta eld och Revolt. Spec Revolt... så jäkla deprimerande rätt igenom. Ettan är ju så bra, varför förstöra serien? Våga vägra skriva fortsättningar säger jag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, första boken gillade jag verkligen. Får hoppas att filmerna blir bättre än böckerna. Catching Fire tyckte jag ändå var okej på bio :)

      Radera
  3. Då undviker jag de böckerna då, bra att veta!

    SvaraRadera
  4. Stort grattis till de två åren! Och till att vara en av mina absoluta favoritbloggar! Tack för en så mysig blogg!

    Men håller inte alls med om hungerspelsböckerna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! :D Jätteglad att du svansar förbi och läser här, goaste schitzo-kakan! Och att du dessutom trivs ^^

      Nä, det verkar ju finnas två läger, ett för och ett emot. Jag hade mycket hellre bott i det andra och älskat alla böckerna. Men nä, det gick bara inte.

      Radera
  5. Grattis till två år! Tycker inte som du om Hungerspelen. Del två var smått onödig, men trean gillade jag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, tack!
      Nä, läsarsfären är inte helt överens här ;)

      Radera
  6. Grattis i efterskott till 2 år!
    När jag läste vad du tyckte om Berättelsen om Pi så tänkte jag att så mycket hänger på uppläsaren när det kommer till ljudböcker. Nu är Berättelsen om Pi ingen fullpoängare men jag uppfattade inte temposänkningen fullt så drastisk. Sedan tänkte jag på Gone girl av Gillian Flynn, en bok som hyllats av i princip hela bokbloggosfären. Jag började lyssna på den för ett tag sedan, tog mig igenom en timmes uppläsning och hatade den varenda minut. Den är så tråkig! En stor gäspning. Jag kan inte förmå mig att fortsätta lyssna.
    Jag funderar på att låna den från biblioteket för att undersöka min teori. Är det uppläsningen som gör den tråkig och är det uppläsningen som gör att jag tycker så illa om språket? Eller är det en typiskt överhypad bok?

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...