lördag 18 januari 2014

Strands of Bronze and Gold

bosag

Welcome to Wyndriven abbey. Mississippi, 1855.

Har du hört sagan om Bluebeard? Det hade inte jag och frågan är om det var bra eller dåligt när jag läste Strands of Bronze and Gold som är en retelling av just den sagan. Jag trodde nämligen att Bluebeard var en pirat men det är han inte och mitt pirathjärta tjurar därför lite. Istället befinner vi oss i överklassmiljön på Wyndriven abbey, där unga Sophie känner sig instängd men vägrar låta sig själv fly.

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om Strands of Bronze and Gold; här finns en del som är bra men samtidigt finns här mycket som får mig att grimasera. Vi börjar med det senare för problemsektionen blev längre än väntat.
   Så låt oss tala om Sophie Petheram och därigenom komma till kärnan av mitt problem med den här boken. Hon är 17 år och har precis blivit föräldralös, in kommer nu hennes gudfar Monsieur Bernard de Cressac och låter henne bo hos honom långt borta i Mississippi. Han är mycket äldre än henne, har varit gift förr och kan som ingen annan charmera sin omgivning. Sophie kommer från Boston och är inte alls van vid slaveriet som finns i Södern eftersom hon tycker att alla människor är lika mycket värda. Nej, stryk det; hon intalar sig själv att hon tycker så men står aldrig upp för sig själv. M. Bernard isolerar henne alltmer från omvärlden, bestämmer vad hon ska ha på sig och vem hon får träffa och jag mår så dåligt av sådant. Det fyller mig med avsmak och när kapitel efter kapitel går utan att hon gör något åt saken så tröttnar jag; jag ger upp om henne och känner ingen spänning inför det stora avslöjandet eftersom jag redan vet att Monsieur Bernard är ett as, det stod klart så fort vi träffade honom. När Sophie äntligen börjar gräva i hans förflutna så är jag helt enkelt inte intresserad längre. (Jag vill även nämna att det finns ett påklistrat övernaturligt inslag mot slutet som berättelsen hade klarat sig utan.)
   Med sina 300 sidor hinner inte Strands of Bronze and Gold bli jätteseg men det går aldrig undan och här finns efter ca 150 sidor inget som driver på, inget som lockar i upplösningen (se ovan) och jag avslutar det hela med en axelryckning.

Men Strands of Bronze and Gold är inte dålig och ett rejält plus ska Nickerson ha för hur hon målar upp de historiska miljöerna i Mississippi. Det är ändå en okej bok som gärna får bo kvar hos mig och pryda hyllorna (den är ju riktigt tjusig!) men det blev något av en besvikelse. Stör du dig på lågt tempo och huvudpersoner som inte står upp för sin självbestämmanderätt så ska du nog hålla dig undan.

 


Strands of Bronze and Gold

Jane Nickerson 2013
Alfred A. Knopf 2013
339 sidor
Strands #1
ISBN: 9780307975980
goodreads-snitt: 3,53

inbunden: adlibris bokus cdon
häftad: adlibris bokus cdon

 

Jaha, det kunde man ju gett sig själve den på; det finns fler böcker i vad som nu blivit en trilogi. Andra boken, The Mirk and Midnight Hour, kommer i mars 2014 och jag blir nästan lite irriterad på mig själv när jag upptäcker att jag nog vill ha även den…

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...