lördag 29 mars 2014

Saga Volume 3

lying cat

Äntligen kom så den tredje volymen av Saga och trots att jag verkligen försökte spara på den så överlevde den inte oläst ens till solnedgången.

Den här recensionen är spoilerfri, men snälla läs Saga så att jag kan få avreagera mig med någon likasinnad utan att vara rädd för att avslöja något. Jag behöver fangirla och prata osammanhängande, men ingen jag känner har läst den. Gnörfgh!

[Oh, vilken bra recension detta håller på att bli, Elen, verkligen välformulerad.]

Första boken i serien var en härligt uppfuckad liten skapelse och andra delen blev i jämförelse lite mellanmjölk. Nu kom tredje och gosade så fint med mig för att sedan plötsligt sätta mig i behov av terapi. Åååårgh! Vissa författare gör så; Brian K. Vaughan har vissa George R.R. Martin-tendenser och det skrämmer vettet ur mig så fort jag sätter mig att läsa! Det blir obehagligt spännande när man inte riktigt kan lita på att författare har läsarens bästa i åtanke när de bestämmer vartåt det ska barka.
   Jag behöver mer av den här serien; mer The Stalk, mer Lying Cat, mer allt! Vad mer kan jag säga? Allt jag kan formulera just nu involverar svordomar. Åh, jäklar! En något motvillig femma till Saga Vol. 3, som inte är lika skruvad som första boken, men ändå en femma - det måste bli så.

Bilden på Lying Cat snodd från comicvine.com.

 

Följ länkarna för att hitta mitt yrande om första boken och lite om den andra. Där finns även länkar till smakprov, för den som är intresserad av en skruvad liten serie att sätta tänderna i. Gör det!


Saga, Volume 3
Brian K. Vaughan
Illustratör: Fiona Staples
Image Comics 2014
144 sidor
Saga #13-18
ISBN: 9781607069317
goodreads-snitt: 4,65

bokus cdon

torsdag 27 mars 2014

The Owl Killers av Karen Maitland

Varför ville jag egentligen läsa den här boken? Det finns i grunden bara en anledning, resten är efterkonstruktioner: jag gillar ugglor (och den här boken är så snygg)!

The Owl Killers utspelar sig 1321 mitt i ingenstans på den engelska landsbygden. Det är oår och bybor, präster och adel pekar finger åt alla håll för att hitta en syndabock. Olika intressen drar åt olika håll och har olika lösningar på problemet. Den nya kristna kyrkan representeras av en nyanländ präst med skumt förflutet, fader Ulfrid är i desperat behov av att blidka biskopen för att komma undan sina egna synder. Byn styrs av the owl masters som bränner folk levande och på maffiavis kräver betalning för att bybor inte ska råka illa ut. Byborna går i kyrkan men tror på de gamla gudarna och är livrädda för häxan som bor borta längs ån. Precis utanför byn finns en nyligen anlagd beginergård, ett ställe där kvinnor tar hand om varandra, dit de kan komma för att slippa gifta sig eller bli nunnor (vilket annars var de enda alternativ en kvinna hade). Beginerna ogillas av såväl kyrka och owl masters som av bakåtsträvande, rädda bybor.  Kvinnosynen är inte lysande någonstans…

Egentligen handlar boken om beginernas kamp för att få leva som de vill, om kvinnors rätt att bestämma över sina egna öden och om omvärldens motstånd. Jag känner mig mer allmänbildad efter att ha läst The Owl Killers och Karen Maitland har skrivit om ett spännande ämne. Berättelsen är riktigt intressant, vad som däremot inte fungerar är tempot. Detta är en välskriven bok men den är fet och det tog flera hundra sidor innan något hände. Vi får bakgrundsinformation och lär känna en massa karaktärer men berättelsen accelererar sent - inte bra för mig som behöver lite fart för att trivas. Men är du medeltidsnördig och beredd att ge den tid och ork så kan nog The Owl Killers ändå passa fint.

 


The Owl Killers
Karen Maitland 2009
Penguin 2010
563 sidor
ISBN: 9780141047737
goodreads-snitt: 3,74

adlibris bokus cdon

 

 

Tackar Anna för boken som jag fick via hennes bloppis.

onsdag 26 mars 2014

Omslagsonsdag #37 på önskelistan

Goddagens, omslagsnördar! Den här veckan tänkte jag att vi skulle botanisera bland alla de böcker vi vill läsa men ännu inte lyckats lägga vantarna på (inte att förväxlas med olästhögen som redan ligger hemma och dräller) – vilka snyggingar skulle du kunna köpa hem om någon gav dig några hundralappar och fria händer?

Standardintro: Det är inte bara jag. Jag vet att det inte bara är jag. Vi är många boktokar som gillar bokomslag; vi bryr oss om hur våra böcker ser ut och planerar våra inköp efter hur snyggt ett omslag är. Är det helt logiskt? Nä, men det bryr vi oss faktiskt inte om.
   Vill någon vara med så haka på, ni har en vecka på er innan nästa tema så visa nu upp de omslag ni tycker bäst om. Varje onsdag blir det alltså omslagsinlägg på olika teman, ni visar upp så många eller så få böcker som ni vill och ni behöver inte lägga upp inlägget just på onsdagen. Nästa veckas tema smygpresenteras (förhoppningsvis) på Bokpotaten på söndag. uppe till höger.

book covers want 1book covers want 2book covers want 3

Veckans snyggaste – jag vet inte! Så många böcker; ett sådant habegär. Gnörfgh! Har du läst någon av dem?

Vilket omslag är din favorit?

fredag 21 mars 2014

TBR: april 2014

För andra året i rad blir det största aprilskämtet att potaten ska läsa noveller. I fjol gick det ju som det gick, i år gör jag ett nytt försök. De här böckerna var med även förra gången, men glädjande nog har jag läst hela 6 av de böcker jag yrade om då. Woopwoop! :D Ta dig en titt på utbudet och rösta, så är du go!

 

 

Böckerna (följ länkarna för mer info)
(0:21) Just So Stories goodreads
(1:03) 23 berättelser om katter goodreads (om Lessing och kisar)
(1:23) The Bloody Chamber goodreads
(2:04) The Boat / Båten goodreads
(2:40) The Thing Around Your Neck goodreads

Jag har två smått hemliga novellsamlingar som inte är med här, de lär dyka upp i nästa video tillsammans med resultatet av den här omröstningen. Sista dag att rösta är 31 mars.

 

Vilka noveller ska potaten läsa i första hand?
 
pollcode.com free polls 

 

Tack!

onsdag 19 mars 2014

Omslagsonsdag #36 böcker

Det blev lite klurigare än jag tänkte mig idag, men till slut satt jag ändå med en rätt stor hög böcker med böcker på.

Standardintro: Det är inte bara jag. Jag vet att det inte bara är jag. Vi är många boktokar som gillar bokomslag; vi bryr oss om hur våra böcker ser ut och planerar våra inköp efter hur snyggt ett omslag är. Är det helt logiskt? Nä, men det bryr vi oss faktiskt inte om.
   Vill någon vara med så haka på, ni har en vecka på er innan nästa tema så visa nu upp de omslag ni tycker bäst om. Varje onsdag blir det alltså omslagsinlägg på olika teman, ni visar upp så många eller så få böcker som ni vill och ni behöver inte lägga upp inlägget just på onsdagen. Nästa veckas tema smygpresenteras (förhoppningsvis) på Bokpotaten på söndag. uppe till höger.

book covers w books 1

Veckans snyggaste går till tre böcker: Destiny Rewritten, Dagarna med farmor och Drottningen vänder blad. Men My Ideal Bookshelf skulle jag vilja bläddra i, den verkar vara en trevlig bok :}

Vilket omslag är din favorit?

 

Omslagsnördar uppmärksammas även på att det denna vecka är snygga böcker som gäller i Lyrans tematrio. Mitt svar återfinns här.

tisdag 18 mars 2014

Tematrio: snyggingar!

Jag brukar helt bomma Lyrans tematrio i veckorna, men den här gången ska jag minsann vara med. Omslagsnörden spinner självklart igång på detta.

 

Berätta om tre böcker med snygga omslag - visa gärna bilder!

 

Jag valde att leta bland böckerna jag ännu inte äger, men som jag så gärna finner plats för i bokhyllan.

 

 

The Princess Curse av Merrie Haskell (goodreads)
Middlegrade-fantasy och sagoretelling med ett finfint omslag – klart att jag vill ha den här! Detta är en variant av Skönheten och odjuret samt De tolv dansande prinsessorna och handlar om unga Reveka som riskerar sin egen själ för att rädda de förhäxade prinsessorna. Har fått finfina recensioner av bl. a. Misty på The Book Rat (min husgud när det gäller sådant här).

Deception’s Princess av Esther M. Friesner (goodreads)
Rött hår, grön klänning och en falk(?) – hfrghgrrh! Detta låter som en variant av Disney’s Modig, läs bara detta ur beskrivningen på goodreads: “Maeve is more than a prize to be won, and she's determined to win the right to decide her own fate.” Jodå, prinsessan tänker minsann slåss för rätten att bestämma över sitt eget liv och inte bara giftas bort. Ungdomsfantasy, Skottland och en rödhårig tjej – potaten är helsåld! Släpps 22 april 2014, första delen i en serie.

The Geek’s Guide to Dating av Eric Smith (goodreads)
Jag är nördig, så är det bara. Det är inget jag varken kan eller vill ändra på, jag älskar helt enkelt att snöa in på allt möjligt intressant. Men det leder till att man inte är riktigt som alla andra och det kan göra det svårt att hitta någon. I guess. Det är i alla fall vad den här boken handlar om, hur man som nörd (och kille – buuu!) hittar och dejtar en tjej. “Full of whimsical 8-bit illustrations, The Geek’s Guide to Dating will teach fanboys everywhere to love long and prosper.” Ja, jag vill ha den här! Den skulle få stå med framsidan synlig i bokhyllan och stråla i all sin nördighet.

 

Vilka snyggingar ska du lägga rabarber på?

måndag 17 mars 2014

Kristallåldern (Lou! #6)

Det finns en hel del serier att välja mellan när lusten faller på. Jag har tidigare läst och skrivit om de fem första Lou!-böckerna som följer en fransk tjej genom barndomen och nu är det dags för den sjätte. I första boken blev jag betuttad i Julien Neels stil och intelligensen som lyste genom serierna, men sedan har serien tappat. Det är förmodligen därför det tagit mig så lång tid att låna hem Kristallåldern från biblioteket, Lou! lockar helt enkelt inte lika mycket längre.

 


Bild snodd från du9.org

 

I Kristallåldern har Lou blivit rejält mycket större, hon bor fortfarande hemma men jag fick för mig att hon går på universitet. (Kanske gymnasiet, det är luddigt. Det mesta i den här boken är luddigt.) Så långt är allt som det ska, men sen… Stilen har blivit ojämnare och tilltalar mig inte som i tidigare böcker, men nageln i ögat är vad som hänt med världen. Lou! brukade handla om vardagslivets ve och äventyr, nu har hela Lou-världen blivit mer än lovligt knäpp. Det mesta är underligt och oförklarligt och jag är så besviken på alltihop. Jag kan visserligen köpa att boken blir lite förvirrad eftersom Lou är förvirrad, men var kom science fiction-elementen ifrån? Varför behövdes de? Jag förstår inte och blir så frustrerad!
   Har du läst Kristallåldern? Fattade du vad poängen med kristallerna och allt det konstiga var? Förklara i så fall gärna för mig!

Usch, vilken gnällig recension detta håller på att bli, men inte är jag väl omedgörlig bara för att jag inte tycker att det är okej att helt ändra förutsättningarna bara sådär? I femte boken hände en del otäcka grejer, osannolikt förvisso men inte övernaturligt. I sjätte boken har vi lämnat det gamla Frankrike och befinner oss i ett Frankrike där det ploppar upp sjungande rosa kristaller överallt. Och vita kaniner. Huh?! Jag försöker säga något positivt men har så hemskt svårt för den här boken. (Det bästa är nog att man kan låna den gratis på biblioteket.) Betyget blir en riktigt, riktigt svag tvåa till Kristallåldern – vad i hela fridens dar?

 


Kristallåldern

Julien Neel 2012
Wibom Books 2013
Lou! #6
52 sidor
ISBN: 9789197821384
goodreads-snitt: 2,94

adlibris bokus cdon

fredag 14 mars 2014

The Left Hand of God av Paul Hoffman

Ibland får man för sig saker, ibland vill man läsa något särskilt. Efter min faktaöverdos i februari skrek potathjärnan efter fantasy, så bra då att The Left Hand of God stod tålmodigt i olästhyllan och väntade.

14-årige Cales värld består av mat som är i det närmaste oätlig, entonigt mässande i timmar varje dag och fostran genom misshandel. Han har växt upp i en sekt som avrättar pojkar som gör något oväntat eller råkar tänka själva, i ett kloster där alla ständigt påminns om sin oduglighet och hurdana usla människor de är. Flickor? Nej, några sådana har pojkarna aldrig sett, men de har hört talas om dem och vet att kvinnor är synd. Ni kanske förstår att detta inte är någon överdrivet trevlig plats att spendera barndomen.
   Deras Messias är The Hanged Redeemer, helt klart en version av Jesus på korset; världen detta utspelar sig i är en version av vår egen. Magi? Nope. Maktgalna människor? Japp, i massor.
   Cale är inte riktigt som de andra pojkarna, han är hemlighetsfull och våldsam och har trots allt egna idéer. När han tvingas fly förändras allt över en natt och han lär sig hur världen ser ut utanför klostret. Men han jagas outtröttligt av sina plågoandar, plågoandar som aldrig ger upp.

 

I The Left Hand of God finns mycket som får mig att vilja läsa, men bitvis har jag problem med boken. Till att börja med hade jag önskat att någon med ett kritiskt öga gått in och sagt åt Hoffman när det blir för mycket. Exempelvis här:

“The luck that most people might push once too often, IdrisPukke pushed on an almost daily basis. He had reaped where he had not sown, been given an inch and taken a mile, he had made six fortunes and lost seven. His nine lives were long ago exhausted.” (s. 147)

Det blir kaka på kaka in absurdum och jag orkar inte med det. Dessa flervåningskakor blir mer sällsynta mot slutet och med lite tur växer Hoffman ifrån dem vart det lider.
   Något annat som stör mig är att detta helt uppenbart är första boken i en serie och att den, precis som Farlig förmåga, har ett alldeles för öppet slut. Jag ska medge att jag vill läsa resten av trilogin, men det drar ner betyget när en bok inte riktigt klarar av att stå för sig själv. The Left Hand of God börjar starkt och tappar sedan mot slutet, men den har sina ljusa stunder. Kolla gärna upp den men du ska dock vara medveten om att den inte är perfekt.

 

The Left Hand of God
Paul Hoffman 2010
Razorbill 2011
437 sidor
The Left Hand of God #1
ISBN: 9780141333557
goodreads-snitt: 3,67

adlibris bokus cdon

 

Jaha, Elen, så du vill köpa nästa del? Då ska du få höra något roligt: du råkade nämligen köpa Razorbills utgåva av första boken och de har inte gett ut resten. Så går det när man spontanköper böcker utomlands.

Men GNÖÖÖL! Varför gör ni på detta viset?!

Om jag hade haft koll hade jag nog köpt utgåvan nedan, även om första boken är vit och resten svarta. Men nu är det ju som det är.

 

En ganska nördig fråga: gissa vem som ritat omslaget!
(Markera nedan för att se svaret.)

Peter Bergting

Bokbloggsjerka 14–17 mars: läsare och samlare?

Jag tror bestämt att det börjar bli dags att jerka lite igen, veckans fråga från Annika lyder:

Måste läsare vara samlare?

instabok

Uhm, nej? Det ena utesluter definitivt inte det andra men inte behöver man samla bara för att man läser. Bibliotek är ju exempelvis ett helt makalöst påhitt där boksamlarmani hos läsaren inte passar sig. Själv är jag rätt förtjust i att samla på mig böcker att läsa och sedan ha i bokhyllan att pilla med när lusten faller på, särskilt grafiska romaner och andra snyggingar. Men det finns ju en gräns för hur många man kan ha, för hur trångbott man vill ha det. Med jämna mellanrum rensar jag därför ut de böcker som inte betyder så mycket för mig, så att nya älsklingar kan få plats. För nya älsklingar dyker upp hela tiden!

 

Bokaskebonus: denna helg kan man vinna en bokask genom jerkan. Om jag är en tursam potat skulle det inte sitta fel med en stor Linnélåda, den tyckte jag var lite tjusig.
   …
   Eller vänta; Shakespearelådan vill jag nog ha istället! Tror jag. Velig? Jodå.

torsdag 13 mars 2014

Nordiska väsen av Johan Egerkrans

Som en (sen) del av fakta i februari 2014 kommer här ett inlägg om den finaste faktabok jag läste förra året. Denna tjusiga skapelse var även #2 på topplistan 2013.

Det är så svårt att formulera sig ibland, tankarna kan bli för enkelspåriga för att skriva annat än upprepningar av samma ord, igen och igen. Så är det för mig nu, jag kan helt enkelt inte komma på något vettigt att säga om  denna oerhört fina bok, bara att den är grym och sagolikt fin.

 

 

Så länge jag kan minnas har jag dragits till berättelser om oknytt, letat konstigheter ute i skogen och fantiserat ihop både det ena och det andra. Något som satte snurr på min hjärna när jag var yngre var Äppelkriget, med alla konstiga varelser som beskyddade naturen från det pengaglada Deutschneyland. Där fanns älvor, jättar och smått och gott i naturens alla vrår. Och glöm sedan inte jätten som vi (jag och min lillebror) letade efter under segelsemestrarna på 90-talet. Vi hittade bl. a. jättens fot i Gudhjem, hans guldring på Utlängan och ett lillfinger någonstans i den blekingska skärgården.

När jag på bokmässan 2013 snubblade över en programpunkt som hette “Nordiska väsen” var jag tvungen att ta mig en titt; när jag hade stuckit näsan i boken var jag tvungen att ha den.
   Nordiska väsen är ett uppslagsverk om alla möjliga varelser som sägs finnas runtomkring oss. Som Egerkrans skriver i förordet är dessa väsen oftast varken onda eller goda, de är dock nyckfulla och lättstötta och delar inte alltid våra moraliska riktlinjer. De ger och tar och påminde människorna om att vi behöver respektera naturens krafter så att vi exempelvis inte drunknar i floden. Varför har vi glömt dem? Jag skulle vilja ha ännu bättre koll och jag vill framförallt att folk ska känna till dem – vi behöver påminnas om att vi inte kan styra naturen hursomhelst, nu kanske mer än någonsin.

 


Bildkälla: vaesen.se

 

Ska vi tala om bilderna? Det är klart att vi ska! Johan Egerkrans vet nämligen vad han gör, bilderna är otroligt granna och jag har kunnat se deras påverkan på mitt eget skapande senaste månaderna. Dessutom fungerar texterna oväntat väl, hade förväntat mig att illustrationerna skulle vara hela behållningen med denna bok, men det är de inte. Detta är rakt igenom en bok att tycka om, från det tyginklädda omslaget till det välgjorda innanmätet. Leta upp den och bläddra i den; köp den och älska den! Nordiska väsen är otroligt grann och helt underbart tjusig.

Se, jag sa ju att min hjärna är tjatig när det kommer till den här boken – Nordiska väsen är bara så fin, så fin!

 

Johan Egerkrans hemsida finns fler illustrationer från boken, ta dig en titt!

 


Nordiska väsen
Johan Egerkrans 2013
B. Wahlströms Bokförlag 2013
125 sidor
ISBN: 9789132161438
goodreads-snitt: 4,53

adlibris bokus cdon

onsdag 12 mars 2014

Nytillskott #33 bookhaul

Tjosan hejsan, allihop! Senaste dagarna har en liten hög med främst grafiska romaner växt till sig på min byrå. Mumma! Här kommer en kort, glad bokviftarvideo – hör gärna av dig om du läst någon av dem eller har några andra funderingar :)

 

 

Böckerna (följ länkarna för mer info):
Kristallåldern ( Lou! #6) goodreads
Älvprinsen (Amulett #5) goodreads
Dash och Lilys utmaningsbok goodreads
Älskaren goodreads (om du vill bokcirkla med mig och Lundströms bokradio i efterhand, hör av dig snarast!)
The Midnight Colouring Book goodreads
Delilah Dirk and the Turkish Lieutenant (Delilah Dirk #1) goodreads – det ÄR första i en serie! :D

Hur njuter du av vårsolen?

Omslagsonsdag #35 orangt

Orange är en svår färg, både att bära och att böja. Nu ska vi alltså se vilka böcker ni kan vaska fram.

Standardintro: Det är inte bara jag. Jag vet att det inte bara är jag. Vi är många boktokar som gillar bokomslag; vi bryr oss om hur våra böcker ser ut och planerar våra inköp efter hur snyggt ett omslag är. Är det helt logiskt? Nä, men det bryr vi oss faktiskt inte om.
   Vill någon vara med så haka på, ni har en vecka på er innan nästa tema så visa nu upp de omslag ni tycker bäst om. Varje onsdag blir det alltså omslagsinlägg på olika teman, ni visar upp så många eller så få böcker som ni vill och ni behöver inte lägga upp inlägget just på onsdagen. Nästa veckas tema smygpresenteras (förhoppningsvis) på Bokpotaten på söndag. uppe till höger.

Veckans snyggaste är nog Into That Forest, värda att nämnas är även alla Penguins gamla klassiker och Bea Uusmas grymma bok.

Vilket omslag är din favorit?

torsdag 6 mars 2014

Farlig förmåga av Jessica Spotswood

farligförmåga

Tonårshäxor i en värld där vem som helst kan anklagas för häxeri och spårlöst försvinna, det tyckte jag lät som en bra bok och det hade det kunnat bli. Men du kanske anar att det kommer ett men. Jo, här kommer det…

Potaten har vissa krav på en bok, ett av de största är att den ska vara fristående. Jag menar inte att den inte får ingå i en serie, jag menar att den helst ska ha en ordentlig början och definitivt ett någorlunda slut. Jag har investerat åtskilliga lästimmar (och förmodligen många dyra penningar) på en bok som sedan visar sig vara en otillfredsställande början på något längre och jag känner mig då lurad.
   Tyvärr får Farlig förmåga inte helt godkänt på denna punkt. Det finns ett slut men det är så öppet att mina näsborrar fladdrar irriterat. Samtidigt har jag hört att det finns en ouppfostrad cliffhanger i andra boken och därför tar det emot att läsa vidare nu direkt, innan tredje och sista delen kommit. Jag tror detta är en serie man ska klämma i ett svep, inte sitta och vänta på en bok i taget. Det drar ner betyget.
   I övrigt är Farlig förmåga helt okej. Det utspelar sig i slutet av 1800-talet och vi följer storasyster Cate som förgäves försöker uppfostra sina häxsystrar samtidigt som hon letar friare, luskar i sin döda häxmors liv och försöker passa in socialt. Det är mer tonårigt än häxigt, det ska du veta, och det händer egentligen inte så mycket. Återigen, det är upptakten till något större och det fungerar inte riktigt på mig. Dessutom måste jag säga att jag stör mig en del på huvudpersonen Cate, hon håller så mycket för sig själv och smusslar på egen hand, ber inte om hjälp och förklarar inte för de som nog egentligen borde få veta. Hon beter sig bitvis både underligt och illa.

Mitt råd till dig lyder: vänta tills hela serien kommit ut och planera sedan in ett läsmarathon med Jessica Spotswoods tonårshäxor. Detta kan bli bra, när det är färdigt.

 

Tack till Rabén & Sjögren för recensionsexet och för att ni har valt de snygga omslagen, omslagsnördar och bokhylleperfektionister tackar!


Farlig förmåga (Born Wicked)
Jessica Spotswood 2013
Rabén & Sjögren 2013
336 sidor
Systrarna Cahill #1 (The Cahill Witch Chronicles #1)
ISBN: 9789129685381
goodreads-snitt: 3,93

kartonnage: adlibris bokus cdon
engelska
inbunden:
adlibris bokus cdon | pocket: adlibris bokus cdon

 


Detta är alltså omslagen som Rabén & Sjögren satsat på. Andra delen har på svenska fått det otroligt fina tyska(?) omslaget. (Men är bindestreck verkligen så dyra nuförtiden?) Hoppas att tredje boken blir lika fin, har inte hittat något tyskt omslag än…

 


De nya amerikanska omslagen, fy vad arg jag hade blivit om de bytt mitt i serien här också! Tycker dessa är okej, inte mer – inte alls lika magiska som de ovan.

onsdag 5 mars 2014

Omslagsonsdag #34 fiskar

Såhär i mars är det fiskarnas tur att synas.

Standardintro: Det är inte bara jag. Jag vet att det inte bara är jag. Vi är många boktokar som gillar bokomslag; vi bryr oss om hur våra böcker ser ut och planerar våra inköp efter hur snyggt ett omslag är. Är det helt logiskt? Nä, men det bryr vi oss faktiskt inte om.
   Vill någon vara med så haka på, ni har en vecka på er innan nästa tema så visa nu upp de omslag ni tycker bäst om. Varje onsdag blir det alltså omslagsinlägg på olika teman, ni visar upp så många eller så få böcker som ni vill och ni behöver inte lägga upp inlägget just på onsdagen. Nästa veckas tema smygpresenteras (förhoppningsvis) på Bokpotaten på söndag. uppe till höger.

book covers fish 1book covers fish 2

Veckans snyggaste är nog Huckleberry Finn, jag gillar den barnliga stilen. Annars är färgerna i Happy hur fina som helst!

 

Vilket omslag är din favorit?

tisdag 4 mars 2014

The Immortal Life of Henrietta Lacks

Sista boken jag hann med i Fakta i februari 2014 blev en tjockis om en kvinna som dog och om hennes celler som blev odödliga.

 

Vem äger dina celler?

1951 dog en kvinna i södra USA av livmoderhalscancer. I samband med att hon fick sin diagnos togs ett prov, en cellodling satte fart och något oväntat upptäcktes. Dessa cancerceller delade sig nämligen igen och igen och igen! Så länge de fick “mat” var de odödliga, något man länge sökt efter bland mänskliga celler men aldrig hittat. Kvinnan hette Henrietta Lacks och visste inget om detta, det tog flera decennier innan hennes efterlevande på avvägar fick reda på att hennes celler fortfarande levde i provrör över hela världen. Samtidigt visste inte forskarvärlden varifrån cellerna kom. De kallades HeLa men att de härstammade från Henrietta Lacks var länge okänt och medan cellerna blev en miljardindustri hade hennes man och barn inte råd att gå till doktorn.

HeLa-celler delar sig var 24:e timme och har blivit de vanligaste mänskliga cellerna att göra experiment på. Tack vare dem har vi bl. a. poliovaccin och bättre koll på AIDS och cancer. När den här boken skrevs hade över 60 000 artiklar om forskning på HeLa-celler publicerats och ca 300 nya artiklar dök upp varje månad. HeLa-celler är helt enkelt otroligt viktiga för forskningen.
   Henrietta Lacks var en fattig svart tobaksodlare som efter sin mors död växte upp med kusiner i Clover, Virginia. Hon fick sitt första barn när hon var 14 och gifte sig med sin kusin David “Day” Lacks när hon var 20. Tio år senare upptäckte hon en knöl och lämnade snart fem barn moderslösa när hon efter fruktansvärda plågor dog på Johns Hopkins Hospital. I The Immortal Life of Henrietta Lacks letar Rebecca Skloot efter Hennie; hur hon växte upp, hur samhället runt henne såg ut och vad de som kände henne minns idag.

 


HeLa-celler och Henrietta Lacks.
Bildkälla:
wikipedia+wikipedia.

 

Det finns mycket i The Immortal Life of Henrietta Lacks att bli förbannad på och det blir jag. Men jag måste säga en sak; för mig, 80-talist i Sverige, är USAs rasproblematik så jäkla underlig! Jag kan bara inte förstå; vi talar om 50-tal när Henrietta inte kan åka till vilket sjukhus som helst pga. sin hudfärg och glöm inte hur författaren, vita Rebecca Skloot, behandlas pga. sin hudfärg idag på 2000-talet. De lägger sådan vikt på vilken hudfärg en människa har och för mig känns det alltid så extremt, så främmande. Jag är glad att det känns så avigt, det betyder väl att vi inte har det så illa här (eller?), men det innebär att The Immortal Life of Henrietta Lacks blev en duktig kulturkrock för mig. Den gör mig förbannad, arg och uppgiven på så många olika sätt.
   Men själva boken, vad tycker jag? Njae, den kunde varit bättre. Det är en viktig bok som ställer frågor och får mig att tänka till, men den är samtidigt hopplöst utdragen. Vi talar om 400 sidor där jag efter 140 hade fått reda på allt jag ville veta och lite till. Ska medges att den blev bättre mot slutet igen, men att känna sig mätt så tidigt gav inte direkt upphov till vidare läslust. Någon hade behövt gå in och redigerat lite mer här, stramat upp och kanske möblerat om för att få fram ett driv som jag nu tycker saknas. Här finns så mycket som alla borde veta, men jag erkänner mig besviken på tempot och förstår om man inte orkar ta sig igenom hela boken. Men snälla, prova!

Detta är en bok om hur vetenskapsmän kan jobba med celler utan att se människan, om hur vissa kan tjäna pengar på andra och hur familjen till kvinnan bakom världens mest spridda cellodling inte fick ett öre. Så frågan är vem som äger dina celler. Tror du att det är du? Gissa igen. Råkar du tappa några (dvs. lämnar ett blod- eller vävnadsprov hos doktorn) är de inte längre dina och kan exploateras utan att du ens får reda på det.* Obehagligt? Det tycker jag.

 


The Immortal Life of Henrietta Lacks
Rebecca Skloot 2010
Pan Books 2011
377 sidor (+60 sidor anteckningar o dyl)
ISBN: 9780330533447
goodreads-snitt: 4,04

häftad: adlibris bokus cdon
svenska: adlibris bokus cdon

Svenska pocketboken ingår i adlibris bokrea 2014 – 25 kronor är inte farligt och kanske är det bättre driv i den på svenska? Allmänbilda dig!

 

 

*Boken utgår naturligtvis från vad som gäller i USA och jag kan inte svära på att exakt samma regler gäller i Sverige. Jag vet ju att man får skriva på papper om att man tycker det är okej att det forskas på prover man lämnar och det har jag inga som helst problem med. Men om den forskningen leder till något så vill jag få reda på det! Och om någon börjar tjäna pengar på det de kommit fram till så borde jag inte gå helt lottlös. Det borde inte vara så jäkla svårt att lösa detta så att alla blir nöjda.

lördag 1 mars 2014

Sammanfattning: februari 2014

instafeb

Årets kortaste månad tog slut otroligt fort, det är redan dags att sammanfatta läsningen i februari. Faktaböckerna hopade sig och hjärnan sög upp en massa onödigt vetande - nam-nam!

 

 

Totalt sidantal: 1509
(Klicka på omslagen för att komma till mina recensioner.)

sällsammaögonblick

 

Olästhögen: +3 (med tanke på bokreagalenskaperna känns det inte alls särskilt farligt)

Bäst: Stora döden, Rävjakten och Pappersstäder. Helt olika böcker, bra på olika sätt. Pappersstäder fick förvisso “bara” en stark fyra, men den överraskade mig och förtjänar lite beröm för det!
Sämst: Sällsamma ögonblick i svensk natur.

Andra böcker som varit aktuella i februari: Koltrasten som trodde att den var en ambulans (goodreads), The Immortal Life of Henrietta Lacks (goodreads), Expeditionen: Min kärlekshistoria (recension), Nordiska väsen (goodreads)

 

IMG_3871
“I call him Kraken, can I keep him?”

 

Hur gick det för dig i februari?

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...