måndag 1 december 2014

1 december 2014

Välkommen till Potatens adventskalender 2014, ett hopkok inlägg om sådant en bokpotat tycker är viktigt. Det är klart att jag ska ha en adventskalender, det är klart att någon ska vinna en awesome bok eller två och det är klart att du ska vara med och leka! Idag börjar vi med en förklarande text, för var har jag egentligen hållit hus? Och det är ju faktiskt inte bara skolans förskyllan att jag varit borta…

 

Varför jag inte skulle orka läsa boken om mig själv

Alternativ titel I: Varför jag inte brydde mig om bokmässan.
Alternativ titel II: Men vad är problemet, potatjäkel?!

instaelen_thumb1Särskilt ungdomsböcker kan vara fulla av människor som beter sig märkligt, som inte fattar vinkar och är allmänt osäkra. Nu har jag ju hunnit bli 29 år och man kunde kanske tyckt att jag borde vuxit ifrån detta, men det är tyvärr bara delvis sant. Det stämmer så långt att jag inte längre står ut med att läsa om alltför puckade tonåringar, men det stämmer inte hela vägen. Just nu beter jag mig nämligen som en tramsig fjortonåring; just nu går jag mest runt och flinar fånigt för mig själv.
   Det är helt otroligt jobbigt att läsa någons muppiga inre monolog kring den där killen hon gått och sneglat åt bra länge, den där killen som plötsligt sneglar tillbaks, som vill umgås och som blir allt gosigare i soffan framför TVn. Varför fattar aldrig huvudpersonen? Är hon dum på riktigt, eller? Varför går hon runt och tänker: Nämen, inte lilla jag. Om någon skrev en bok om potaten hösten 2014 hade den varit en enda lång monolog av just det slaget.instatyckerom_thumb1

Någon som vågar gissa varför jag endast läst ut en bok september-november? Någon som kan klura ut varför min hjärna för närvarande inte klarar av att koncentrera sig på en bok i mer än fyra minuter (give or take three minutes)? Ååårgh, men gnu!
   Om jag inte gör något åt detta snart kommer den här muppiga monologen bara bli värre och värre. Kiss him already, ditt sega jäkla åbäke! Ööörgh, jag är så dålig på sådant här - hur svårt ska det egentligen vara?

 

 

This concludes today’s edition of Things I Probably Shouldn’t Write About Online. Tackhej.

 


Dagens fråga
Vilken huvudperson i en bok stör du dig mest på och varför?

(Svara senast 23 december kl 23.59.)

25 kommentarer:

  1. Christopher Silfverbielke eller hur det nu stavas, i Buthler och Öhrlunds böcker. Jag står inte ut med karln och fattar inte de som tycker han är så spännande. Otäck otrevlig psykopat och det retar mig att han inte åker dit och försvinner! Har bara läst den första där han är med, men har en till liggande här hemma, men vet inte om jag orkar läsa...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Känns ju inte riktigt värt det att lägga en massa tid på att läsa om någon man inte tyar med. :S

      Radera
  2. Oj oj, svår fråga! Men alla dessa killar som ska vara bad guys och som tjejen ska falla handlöst förälskad i fast han är en riktigt douche. Börjar bli rätt trött på dessa, plus att de finns i mängder. Vart är alla good guys? Funny guys? More of those please! :D

    SvaraRadera
  3. Det där med kärlek är inte helt lätt så lycka till!

    Och frågan, jag kan bli så trött på Mia från en prinsessas dagbok, ibland vill jag att hon bara ska rycka upp sig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, vi får se vad det blir av det hela :)

      Radera
  4. Ja visst finns det sådana, inte helt omtyckta karaktärer, men visst har de en viss förankring i verkligheten. Känner igen mig själv i det här för några år sedan. Jag blir extra knäckt när det ska gås som katten kring het gröt och båda tycker hitan och ditan men ingen kommer fram till något. En karaktär som bör nämnas är ju trots allt Bella Swan i Twilight. Trots att jag har älskat böckerna och filmerna så kan man inte låta bli och störa sig på henne. Och på vissa andra utvalda karaktärer också.
    Egentligen skulle jag kunna komma på massor av andra karaktärer också men just nu tog det stopp.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jamen, Bella - naturligtvis! Hon måste vara en av de allra värsta jag läst om, även om jag också älskade böckerna way back when.

      Radera
  5. Tris och Tobias i Divergent-trilogin... ååårgh, blev helt galen till slut över att de aldrig kan reda ut sina problem eller ens prata med varandra. Istället går de bara åt varsitt håll och ignorerar varandra tills den ena saknar den andra för mycket, typ. Ville bara ruska om dem och skrika "KOOOMMUUUNIICEEERAAA!!!!!!" rakt i ansiktet på dem.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, ja varför ska det vara så svårt att bara säga vad man tycker? Jag är inte bättre själv, men ändå - hur svårt ska det vara?!

      Radera
  6. Om jag ska svara på den här frågan så måste jag nog säga att jag är så oerhört trött på hjälplösa kvinnliga karaktärer som inte är någonting utan en man. Det är mer och mer sällan jag tycker jag detekterar dessa karaktärer (vilket känns oerhört skönt), men ibland blir jag så himla trött när det känns lite väl gammeldags och stereotypt i många sammanhang att råka på dessa karaktärer! Du är stark, vill jag skrika då, du klarar dig på egen hand, du kan fatta beslut själv och finna lösningar på olika problem. En man eller kvinna vid ens sida kan absolut stötta en, komplettera en och höja en (och andra kloka ord), men det ska inte vara så att man blir liksom avgjort beroende av den andra karaktären... Jag tror att jag för övrigt försöker förtränga de flesta böcker jag läst av detta slag - eller så ska det vara lite speciella omständigheter för att jag ska köpa det! (; (:

    SvaraRadera
    Svar
    1. Usch, ja... Blir så ledsen bara jag tänker på alla dessa kvinnliga karaktärer som blir bihang till sina karlar. Så jäkla illa. Så trist. Så skrämmande.

      Radera
  7. Juliette i Shatter Me serien. Jag förstår inte hur man kan störa sig så mycket på en karaktär, jag tokgillar storyn och jag älskar omslagen, så varför kan en karaktär dra ner betyget från en klar 5a till en knapp 3a? uhh. Hon är tjatig, tycker bara synd om sig själv hela tiden, gnäller och ylar och kan inte bestämma sig för vilken av de två killarna hon vill ha. Jag har alltid hatat kärlekstrianglar men den här tar priset. fruktansvärt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men årgh, kärlekstrianglar! D: Nej, nej, nej, det orkar man ju inte läsa om.

      Radera
  8. Har egentligen bara stört mig på en huvudperson så där till den milda grad att jag inte klarade av att fortsätta läsa bokserien och det är Zooey Redbird i House of night-serien. Hon bytte killar som en annan byter trosor. Och sånt klarar jag bara inte av att läsa om. Orkade bara inte med hennes kärleksbekymmer. Bestäm dig för fan. Och försök att hålla dig till samma kille längre än två sidor!

    SvaraRadera
  9. Jag stör mig ofta mer på kärleksintressena, än på själva huvudkaraktären, och det finns många killar som jag inte alls tycker förtjänar tjejen. Ett stort störningsmoment för mig är Four/Tobias från Divergent trilogin, och i mina ögon blir han liksom värre och värre för varje bok. Jag tyckte rätt bra om honom i Divergent, men i Allegiant, då man dessutom får hans perspektiv, höll jag på att gå i taket vid flertalet tillfällen. Han tjatar om hur mycket han respekterar Tris, och hennes magkänsla, och sedan går han ändå och gör precis tvärtemot. Hon blir starkare och starkare, och han blir gnälligare och gnälligare. Jag har, för övrigt, inte alls mycket övers för karaktärer som tycker synd om sig själv, och i mina ögon gör inte Tobias annat i Allegiant. Det är liksom lite svårt att precisera, för jag vill inte spoila något för den som inte läst boken än.. Dessutom (men det här gäller inte Tobias) så är jag sjukt less på manliga kärleksintressen som framstår som badboys för att de ljuger/undanhåller sanningen, förklarar sig inte, litar inte på tjejen, och som charmar istället för att vara ärlig, och så är det ändå han som vinner tjejen. Snacka om ett hälsosamt meddelande till unga tjejer..*suck*. Haha, det verkar som jag hade mycket att klaga på idag.. ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jamen, bara klaga på! Jag tycker detta är viktigt, hur det ofta ska ses som okej och fullt förlåtligt att ljuga och smussla och vara överbeskyddande för att han är karl och hon inte är det. Det kan lätt få mig att avsky en bok jag annars gillat, för jag tycker verkligen inte att det ska få vara okej.

      Radera
  10. Vet inte om jag stör mig mest på Juliette i Rädda mig inte! eller Tris i Insurgent. Båda är otroligt gnälliga och egoistiska. Tris har en allvarlig dödslängtan och handlar före hon tänker, samtidigt som Juliette riskerar livet på alla omkring sig. Båda verkar tro att de är universums medelpunkt. Jag vill ändå veta hur serierna slutar eftersom koncepten är intressanta, men jag tror inte jag orkar med karaktärerna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Låter som att du kanske borde nöja dig med att googla fram en hyfsad sammanfattning av resten av serierna, så du kan ägna dina lästimmar åt mer trevliga karaktärer ;)

      Radera
  11. En huvudkaraktär som jag stör mig oerhört på är kommissarie Santos från Kjell Erikssons nya kriminalserie som utspelar sig i Brasilien. Santos är så otroligt odräglig, egoistisk och lat.

    SvaraRadera
  12. Jag har läst en del grekisk mytologi och kommer alltid till samma slutsats; Paris of Troy är en av de mest irriterande karaktärerna att läsa om. Boken jag läst är The Gates of Troy av Glyn Iliffe. Paris förälskar sig i Helen of Sparta och de rymmer iväg och detta leder till kriget mellan Troja och Sparta. Han är så naiv i allt han gör.
    Men trots detta är Grekisk mytologi fortfarande en av mina favorit-undergenrer att läsa! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, ser bara Orlando Blooms dumfåniga ansiktsuttryck framför mig! xD

      Radera
  13. Naomi i Naomi and Ely's No Kiss List. En otroligt självisk och självupptagen person... Hade svårt att läsa ut boken...

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...