lördag 9 augusti 2014

Första veckan med Fangirl (s. 129)

Jag och Johanna på Sincerely Johanna bokcirklar i augusti om Fangirl av Rainbow Rowell – välkommen att haka på! Mer information och lässchema finns här. Jag sätter här spoilervarning på resten av inlägget, trots att vi bara läst 129 sidor så kanske du borde hålla dig undan.

 

Min första uppdatering på goodreads:

Sidan 3
Läst första sidan och tanken som slår mig är: JAG MÅSTE FORTSÄTTA MIN OMLÄSNING AV HARRY POTTER!!!

Var jag ensam om att få ett oerhört Harry Potter-sug av förstasidan? Det var faktiskt nära att jag la ner Fangirl och började med Harry Potter och den flammande bägaren istället. Det är lite att skjuta mot öppet mål att skriva en bok om en tjej som är galen i Harry Potter Simon Snow, för hur många miljoner känner inte igen sig här? Men det visade sig att Harry Potter-galenskaper inte är enda igenkänningsfaktorn i Fangirl, vilket osökt leder mig in på min andra statusuppdatering:

Sidan 62
De här boken och jag, just nu, det är kanske ingen superbra kombination. Eller så är det det... Den får mig nämligen att känna obehag och det är väl inte direkt meningen med feelgoodig YA, eller?

Den här veckan har varit riktigt ångestladdad för mig. Igår (fredag) var sista ansökningsdag för en utbildning jag nog gärna vill gå i höst. Men jag är som jag är, jag är som Cath: lite enstörig och osäker när jag inte vet vad som gäller och bekväm i det jag redan har. Och ansökningar gör mig nervös och nojjig. Trots att jag vill ha ett intressant jobb, hus i skogen, katt och djur och trycka fröer i jorden, och trots att jag vet att för att komma dit så bör jag utbilda mig lite mer, så är processen att ta sig dit (själva utbildningen) något som tar emot. Och det är ju så fånigt, jag vet att skoltiden är lullig och spännande jämfört med typ allt annat man gör i livet. Jag borde och jag måste och jag ska, men det tar emot precis av samma skäl som gör att Cath sitter på rummet och tuggar bars. Så medan jag filade på CV och fina ord i ansökan så fick läsningen av Fangirl mig att må lite sådär. Men nu är det gjort, efter CV-nojjande (och youtubande) i sex timmar igår dök Let It Go upp i spellistan och jag  tog det som ett tecken och skickade iväg skiten. Nu har jag en hel vecka på mig att nojja och få ont i magen varje gång jag får ett mejl eller telefonen ringer, innan de ska meddela vilka som kom in. Urgh, jag babblar – jag ska sluta med det nu.

 

Vad tycker vi om boken så långt? Jag gillar den och blev överraskad över hur fort det gick att läsa våra 129 sidor. Betyder det att Rowell är en jäkel på att skriva eller att jag behövde något att fly in i? När det kommer till karaktärerna (som vi skulle fokusera lite extra på den här veckan) så känns det inte som att vi har fått reda på särskilt mycket. Den enda person vi verkligen fått koll på är ju Cath, men eftersom hon berättar och inte riktigt bryr sig om att komma folk nära så vet vi väldigt lite. Vi får beskrivningar av ett leende här och några ögonbryn där, men den bild jag fått av karaktärerna är nog mest baserad på illustrationerna på pärmens insida, inte på de beskrivningar Cath stundom ger.
   Den som intresserar mig mest just nu är helt klart Levi, för visst verkar han väl härlig och go? Positiv och omtänksam. Och jag undrar jag… Är han och Reagan verkligen ihop? För det känns som Cath bara fått för sig att de är det, att hon antar att de är tillsammans men aldrig frågat rent ut. (Eller har jag missat det?) Hmm… Nick däremot har jag ingen bild av, det är som om Cath träffar honom för att skriva men inte tycker något särskilt om honom, som om hon inte riktigt bryr sig tillräckligt för att faktiskt tala om hur han är eller ser ut. Det finns något otillfredsställande med Cath som berättare och hon talar ju inte om sådant jag förväntar mig att få reda på.
   Vad tycker vi förresten om de där illustrationerna på pärmens insida? De förstör nog mest för mig, tyvärr. Genom dem har jag fått en bild av Reagan som asocial, Nick som tjurig, och jag väntar bara på att Art ska dyka upp så att vi har alla våra figurer. Illustrationen påverkar min läsning åt det negativa hållet eftersom jag inte riktigt lägger karaktärer på minnet om de inte finns med där.

 

Där har du mina tankar kring boken denna första bokcirkelvecka. Det kanske märks att mitt huvud har varit på andra äventyr och haft andra bestyr, men så är ju livet. Hur underbara böcker än är skulle jag aldrig låta dem överskugga mitt fysiska liv, däremot hjälper de potathuvudet att ta tag i sådant jag helst vill slippa. Nu babblar jag visst igen – jag ska sluta med det nu.

Läs gärna Johannas inlägg. Nästa lördag, 16 augusti, ses vi på sidan 240 – väl mött!

5 kommentarer:

  1. Trodde ditt inlägg skulle komma nu på kvällen men du var ju snabb och fick upp det tidigt :-) Nåväl nu blev jag sen och mitt inlägg kom just upp.

    I och med att jag inte läst någon av Harry Potterböckerna (eller sett filmern, yes I know I am a freak, så kunde jag inte känna igen mig i just den biten eller vilja läsa böckerna för den delen.

    All YA är inte deppig eller får en att känna sig sm tydligen både du och jag gör av den här läsningen och det ska verkligen bli intressant att se vart det leder.

    Jag gillar också Levi och undrar om de verkligen är tillsammans han och Reagan. Den som lever får se. Jag känner igen mig i författarens sätt att skriva och tycker att jag har fått en bra bild av karaktärerna (och det är utan att ha tittat någon längre stund på insidan av pärmen). Det är de små detaljerna som gör det för mig, både i den här och i Eleanor & Park.

    Och heja Elen och din ansökan, jag håller tummar och tår för din skull!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det trodde jag också, men sen blev jag bortbjuden och fick lägga på ett kol :) Just nu har jag lite svårt att komma på vart boken är på väg - hoppas det blir bra!

      Haha, freak är det minsta man kan säga! Och jag tackar dina extremiteter oavsett hur det går ;)

      Radera
    2. Ps. har mejlat om nästa veckas tema Ds.

      Radera
  2. Jag har inte heller läst Harry Potter men jag har sett filmerna så jag är lite mindre freak än Johanna :). Rainbow Rowell har skrivit Harry Potter fanfiction så det kanske är därför vibbarna finns där? Jag har läst den här boken två gånger så jag ska försöka att inte spoila er eller skriva för mycket. Jag gillar verkligen Rainbow Rowell, jag har läst allt hon skrivit och hon är en jäkel på att skriva! Jag vet inte om jag skulle kalla den här boken feelgood. Visst finns det en viss lätthet i den men den innehåller även en del tyngre aspekter. Jag gillar verkligen Cath, hennes svar "not on purpose" på frågan om hon träffat några människor är mig när jag gick i skolan! :) Jag blir nyfiken över vad det är för bild du har på pärmens insida för någon sån har inte jag. Men jag skulle inte kalla Reagan för asocial. Om någon är asocial så är det Cath.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jasså, har hon? Det visste jag inte - förklarar en del! :) Ser fram emot veckans läsning, har hört folk beskriva Fangirl som en bok de läser när de känner sig nere och vill må bättre, så det borde ju bli lite mer uppåt snart. Just nu får boken mig att bli lite sne... Ska se om jag kan luska reda på en bild av bilden till nästa vecka :)

      Radera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...