onsdag 6 juni 2012

Jag ska egentligen inte jobba här av Sara Beischer

Huvudet på den berömda spiken. Så är den här boken för mig. Men jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig an den här recensionen. Detta är ett ämne som är alldeles för nära och jag kommer inte klara mig undan utan att skriva om mig själv.

Jag ska egentligen inte jobba här handlar om nittonåriga Moa som råkar få jobb på Liljebackens äldreboende, men som egentligen ska bli skådespelare. Hon ser sitt jobb som något ytterst tillfälligt, som bara ska betala räkningarna så länge. På Liljebacken jobbar flera andra som även de egentligen ska jobba med något annat. Men de blir kvar.

jseijh

2009 började jag som semestervikarie i hemtjänsten, mitt ute i skogen. Det var också tänkt att vara tillfälligt, några veckor bara, medan jag kom på vad jag egentligen ville bli. Det vet jag fortfarande inte… 2012 blir mitt fjärde år i obygden…

Det är inte bara tillfällighetstänket som jag känner igen i den här berättelsen. Det är allt man som outbildad och helt grön tvingas se och förväntas göra. Det är både det ena och det andra som man annars sällan stöter på i vardagen; människors vemod, ångest och gråt brukar gömmas undan. Inte här. Här förväntas du klara av allt möjligt i en enslig stuga ute i skogen, mil från närmsta kollega i ett land där mobiltäckning mest är en skröna. Vad gör du om någon ligger blodig på golvet, om någon har så ont att de gråter och hur handskas du med en människa som är riktigt dement? Du behöver kunna trösta, muntra upp och glädja. Dessutom lär du förr eller senare behöva hjälpa någon upp ur ett snöigt dike.

vinterväg

Det här jobbet är problemlösning och flexibilitet. Och mycket medmänsklighet. För att inte tala om hur många gånger man kör fel innan man lär sig att hitta, särskilt när din vanliga färdväg plötsligt är avstängd, eller blockerad av lastande timmerbilar. Min favoritvägbeskrivning när jag började löd: Kör en bit söderut, han bor på vänster sida i ett gult hus som inte syns från vägen... Bra, då vet jag! o_O

Huvudpersonen Moa jobbar i och för sig inte i hemtjänsten på landet utan inne på ett boende, men jag känner igen hennes osäkerhet. Jag minns första gången jag skulle ta ett blodsockerprov. Jag hade aldrig gjort det innan och ingen hade visat mig hur det gick till – men tantan kunde tala för sig, så vi skrattade åt eländet och löste det. Det är tur att jag lär mig snabbt, annars hade jag aldrig klarat detta. Men allt löser sig!

jseijh text

Detta är en bok om en timanställds öden och äventyr i äldreomsorgen. Om hur arbetet med de äldre oväntat förändrar henne och blir en stor del av hennes liv. Välskrivet och riktigt bra! Jag läste den i ett sträck och det händer minsann inte ofta.

Jag ska egentligen inte jobba här borde folk läsa. Alla inom äldreomsorgen, såväl de anhöriga som anställda, men även beslutsfattare och chefer. Tänk på på vad det är ni egentligen förväntar er av ungdomar som ibland inte ens tagit studenten. Det bör finnas ett visst mått av förståelse för att man inte kan allt per automatik och att vissa saker känns riktigt obehagliga. Man måste få en chans att lära sig! Det är inte bara vi som ska vara tacksamma för att vi har jobb, ni borde vara tacksamma för att vi är villiga att arbeta för er. Visa oss den uppskattning vi förtjänar.

Jag skulle kunna fortsätta skriva om detta hur länge som helst, men slutar nu. Nöjer mig med att be er läsa denna (som kommer som pocket i höst för de mer ekonomiskt lagda). Själv fortsätter jag fundera på vad jag ska bli när jag blir stor…

4/5

2012-05-22

Provläs!

 

 

 

Titel: Jag ska egentligen inte jobba här

Författare: Sara Beischer 2011

Förlag: Ordfront

Språk: Svenska

199 sidor

 

 

 

Adlibris beskrivning: Moa är nitton år och ska bli skådespelare. Hon har precis flyttat till Stockholm och måste ha ett jobb. Hon får en timanställning på äldreboendet Liljebacken. Chocken blir total när hon ställs inför död, kroppsvätskor och stressiga arbetsvillkor. All sin lediga tid ägnar Moa åt att försöka komma in i Stockholms teatervärld, men hon misslyckas gång efter annan. Jag ska egentligen inte jobba här är ett vardagsäventyr om döden och äldreomsorgen, om det triviala och det fula. Men det är också en berättelse om det vackra och viktiga som kan finnas där man minst av allt trodde att man skulle hitta det.

inbunden adlibris bokus pocket adlibris bokus häftad adlibris bokus

e-bok bokus ljudbok adlibris bokus mp3 adlibris bokus

3 kommentarer:

  1. Oj, vad jag gillade det här! Tror absolut att det låter som någonting de - de som du nämner - borde läsa. Kanske faktiskt även närstående. Det är så himla lätt att glömma bort hur det faktiskt känns och är att vara tätt inpå patienterna (om det nu är rätt ord för dem) när man aldrig är den som sköter "grovgörat".

    Svar: Jag kan inte heller riktigt avgöra om jag ska säga tack när någon ger mig komplimanger för mitt namn. Dock tackar jag ganska så väl när de säger att jag "lever upp" till namnet. :)

    Och omorganiseringshejarklack hittar du här! Heja, heja!

    Vad gäller bif - så kan jag alltid hämta en från mitt bibliotek och skicka till dig, haha. Så generös är jag idag!

    SvaraRadera
  2. Ska få tummarna ur o läsa den boken innan jag blir pensionär ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om du är den gobit tror du är så kan ju du alltid låna den ;)

      Radera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...