The Immortal Life of Henrietta Lacks

Sista boken jag hann med i Fakta i februari 2014 blev en tjockis om en kvinna som dog och om hennes celler som blev odödliga.

 

Vem äger dina celler?

1951 dog en kvinna i södra USA av livmoderhalscancer. I samband med att hon fick sin diagnos togs ett prov, en cellodling satte fart och något oväntat upptäcktes. Dessa cancerceller delade sig nämligen igen och igen och igen! Så länge de fick “mat” var de odödliga, något man länge sökt efter bland mänskliga celler men aldrig hittat. Kvinnan hette Henrietta Lacks och visste inget om detta, det tog flera decennier innan hennes efterlevande på avvägar fick reda på att hennes celler fortfarande levde i provrör över hela världen. Samtidigt visste inte forskarvärlden varifrån cellerna kom. De kallades HeLa men att de härstammade från Henrietta Lacks var länge okänt och medan cellerna blev en miljardindustri hade hennes man och barn inte råd att gå till doktorn.

HeLa-celler delar sig var 24:e timme och har blivit de vanligaste mänskliga cellerna att göra experiment på. Tack vare dem har vi bl. a. poliovaccin och bättre koll på AIDS och cancer. När den här boken skrevs hade över 60 000 artiklar om forskning på HeLa-celler publicerats och ca 300 nya artiklar dök upp varje månad. HeLa-celler är helt enkelt otroligt viktiga för forskningen.
   Henrietta Lacks var en fattig svart tobaksodlare som efter sin mors död växte upp med kusiner i Clover, Virginia. Hon fick sitt första barn när hon var 14 och gifte sig med sin kusin David “Day” Lacks när hon var 20. Tio år senare upptäckte hon en knöl och lämnade snart fem barn moderslösa när hon efter fruktansvärda plågor dog på Johns Hopkins Hospital. I The Immortal Life of Henrietta Lacks letar Rebecca Skloot efter Hennie; hur hon växte upp, hur samhället runt henne såg ut och vad de som kände henne minns idag.

 

HeLa-celler och Henrietta Lacks.
Bildkälla: wikipedia+wikipedia.

 

Det finns mycket i The Immortal Life of Henrietta Lacks att bli förbannad på och det blir jag. Men jag måste säga en sak; för mig, 80-talist i Sverige, är USAs rasproblematik så jäkla underlig! Jag kan bara inte förstå; vi talar om 50-tal när Henrietta inte kan åka till vilket sjukhus som helst pga. sin hudfärg och glöm inte hur författaren, vita Rebecca Skloot, behandlas pga. sin hudfärg idag på 2000-talet. De lägger sådan vikt på vilken hudfärg en människa har och för mig känns det alltid så extremt, så främmande. Jag är glad att det känns så avigt, det betyder väl att vi inte har det så illa här (eller?), men det innebär att The Immortal Life of Henrietta Lacks blev en duktig kulturkrock för mig. Den gör mig förbannad, arg och uppgiven på så många olika sätt.
   Men själva boken, vad tycker jag? Njae, den kunde varit bättre. Det är en viktig bok som ställer frågor och får mig att tänka till, men den är samtidigt hopplöst utdragen. Vi talar om 400 sidor där jag efter 140 hade fått reda på allt jag ville veta och lite till. Ska medges att den blev bättre mot slutet igen, men att känna sig mätt så tidigt gav inte direkt upphov till vidare läslust. Någon hade behövt gå in och redigerat lite mer här, stramat upp och kanske möblerat om för att få fram ett driv som jag nu tycker saknas. Här finns så mycket som alla borde veta, men jag erkänner mig besviken på tempot och förstår om man inte orkar ta sig igenom hela boken. Men snälla, prova!

Detta är en bok om hur vetenskapsmän kan jobba med celler utan att se människan, om hur vissa kan tjäna pengar på andra och hur familjen till kvinnan bakom världens mest spridda cellodling inte fick ett öre. Så frågan är vem som äger dina celler. Tror du att det är du? Gissa igen. Råkar du tappa några (dvs. lämnar ett blod- eller vävnadsprov hos doktorn) är de inte längre dina och kan exploateras utan att du ens får reda på det.* Obehagligt? Det tycker jag.

 

The Immortal Life of Henrietta Lacks
Rebecca Skloot 2010
Pan Books 2011
377 sidor (+60 sidor anteckningar o dyl)
ISBN: 9780330533447
goodreads-snitt: 4,04

häftad: adlibris bokus cdon
svenska: adlibris bokus cdon

Svenska pocketboken ingår i adlibris bokrea 2014 – 25 kronor är inte farligt och kanske är det bättre driv i den på svenska? Allmänbilda dig!

 

 

*Boken utgår naturligtvis från vad som gäller i USA och jag kan inte svära på att exakt samma regler gäller i Sverige. Jag vet ju att man får skriva på papper om att man tycker det är okej att det forskas på prover man lämnar och det har jag inga som helst problem med. Men om den forskningen leder till något så vill jag få reda på det! Och om någon börjar tjäna pengar på det de kommit fram till så borde jag inte gå helt lottlös. Det borde inte vara så jäkla svårt att lösa detta så att alla blir nöjda.