Ibland hittar man en bok som bara är rätt. Det här är en sådan! Som jag lullade om här så är Lynne Truss lika illavörn som jag när det gäller andras misshandel av språk och det märks rakt igenom Eats, Shoots & Leaves. Dessutom skriver hon på ett sätt som får mig att skratta rakt ut flera gånger och jag läser hela boken med ett brett leende.
Boken handlar alltså om interpunktion i det engelska språket och jag har full förståelse för att det inte är ett ämne som lockar alla, men ge det en chans! Detta är en bok för den som är intresserad av det engelska språket, av grammatik eller bara av att ha rätt. Eats, Shoots & Leaves får språkbesserwisserns fetaste jäkla femma!
Eftersom det inte är samma regler i svenska språket som i det engelska så har jag fortfarande inte koll på var man sätter komma när man skriver på svenska och var man ska låta bli. Kolla bara på förra meningen, den är ju jättelång och helt kommafri. Ska den verkligen vara det? Nu letar jag efter en bra bok om interpunktion i det svenska språket.* Hmm…
[utläst 2013-05-31]
Eats, Shoots & Leaves
Lynne Truss 2003
Fourth Estate 2009
209 sidor
ISBN: 9780007329069
Goodreads-snitt: 3,83
*Tydligen finns den här boken på svenska under den finfina titeln Komma rätt, komma fel och komma till punkt. Den har blivit omarbetad av Eva Halldinger för att passa det svenska språket och efter lite luskande upptäckte jag att den finns på bibblan; jag bara måste ju ta mig en titt! Tack för tipset, Jenny.
En grej som slog mig (och som inte har något med interpunktion att göra) är att i Storbritannien har de tydligen problem med att folk skriver ihop ord. I Sverige har vi ju rakt motsatt problem; här särskrivs det åt både höger och vänster på ett sätt som får mig alldeles tårögd. Ett av skälen till denna galopperande språkkrämpa har sagts vara att vi tagit efter engelskans sätt att skriva isär. Men om nu engelsmännen börjar skriva ihop så får vi ju snart influeras tillbaka och landa där vi började. Eller? Så kalla mig bakåtsträvare om ni vill, jag kallar mig framåtsträvare. ;]
Om du inte tycker att det är mycket särskrivningar överallt så tillhör du förmodligen de som inte vet hur man skriver ihop ord. Snälla, kolla upp och sluta särskriva! (Observera att “kolla upp” inte innebär att man googlar och ser vad som ger flest träffar, google särskriver mest hela tiden!) Oftast ser det grymt fel ut när man särskriver, men det kan även helt ändra betydelsen av det du skriver. Jämför den gigantiska betydelseskillnaden i följande exempel (båda varianterna är språkligt korrekta men betyder helt olika saker):
vår kassapersonal – vår kassa personal
hemsökes – hem sökes
giftorm – gift orm
Snälla, sluta särskriva! Och tro inte att ni är immuna bara för att ni läser böcker eller skriver mycket; särskrivningar är vanligt förekommande även på bokbloggar.