Selkies, min senaste insnöning. Detta är första boken jag läser om dessa sälmänniskor, en riktigt välskriven bok med förtrollningar och girigt mansfolk på en ö ute i havet.
I The Brides of Rollrock Island får vi följa olika personer i olika tider men det hela kretsar kring Misskaella, en halvgalen och utstött häxa som skor sig på karlarnas längtan efter den perfekta hustrun genom att göra kvinnor av sälar. Här finns lite magi (naturligtvis, sälar tappar inte sina skinn bara sådär) men det handlar mer om människor än om selkies.
Ska vi dra in kvinnosyn i det här? Vi befinner oss alltså på en ö som vanliga kvinnor helt övergivit, där det inte föds flickor längre. En ö där de kvinnliga förebilder pojkarna växer upp med är milda, aldrig säger emot eller klagar, rör sig långsamt och mjukt och aldrig ställer krav. Men sälkvinnor är inte människokvinnor och jag tycker ändå att författaren klarar ut det hela utan att feministpotaten blir alltför upprörd. Margo Lanagan vet vad hon pysslar med och hon skriver riktigt bra; tempot är lågt, men inte plågsamt lågt. Det är en bok som kräver uppmärksamhet när man läser och som mer hör hemma i vuxenhyllan än bland ungdomsböckerna. Måste medge att jag blev nyfiken på mer från den här författaren, låter Tender Morsels bekant?
Det här är inte en gullig berättelse om en pojke som blir kär i en säl, det är en riktigt mörk historia om girighet och frågan är vem som egentligen blir lyckligare av att alla dessa sälar dras upp på land. The Brides of Rollrock Island visade sig vara en oväntat tung berättelse om själviskhet och i viss mån om osjälviskhet, om längtan och begär. Om sälkvinnor och mansfolk, hav och vindpinade öar. Det är definitivt inte en bok som kommer passa alla, men jag trivs trots obehag.
The Brides of Rollrock Island
(Originaltitel AUS/NZ: Sea Hearts)
Margo Lanagan 2012
David Fickling Books 2013
307 sidor
ISBN: 9781849921121
goodreads-snitt: 3,77
Och hur var det nu med omslaget? Nä, det passar ju inte boken alls. Så vad finns det att välja mellan?
Okej, så det första är ännu värre, men det svarta (originalomslaget?) hade jag stått ut med, det är lagom otrevligt och konstigt även om jag tycker de ser för buttra ut. Bäst är tveklöst det tyska till höger, snyggt och passar dessutom berättelsen på riktigt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar