lördag 2 juni 2012

Dags att skvallra på mig själv

Raraste Man frågade så fint vad jag heter att jag tänkte att jag skulle ta mod till mig och ge ett ärligt svar. Anledningen till att jag här endast står som tuberosum är att när jag började peta runt i bokbloggarvärlden blev jag totalt vettskrämd. Då är ett visst mått av anonymitet mer än välkommet, men nu börjar jag nog bli varm i kläderna. Tror jag. Håll i er nu…

 

Ge mig ett E!

E!

 

Ge mig ett L!

L!

 

Ge mig ett E!

E!

 

Ge mig ett N!

N!

 

Vad blir det?!

[Folk ser förvirrat på varann] …Elin…? …Helen…?

 

Haha, folk är roliga!

Redhead_by_tuberosum

Mina föräldrar är lärare. Japp, både mamma och pappa. Kanhända blir man lite knepig av sådant. De hade hursomhelst vissa idéer när de skulle namnge sina barn.

Det ska vara lättstavat. Som lågstadielärare tror jag de har stört sig på barn som har problem att lära sig stava till sina egna namn – det ska stavas som det låter.

Det ska vara ovanligt. Mina föräldrar var något trötta på klasser med fem ungar med samma namn. Ingen risk för mig, jag lovar!

 

Jag vet inte var de hittade Elen, men jag är glad att det blev så :) Hittilldags har jag inte träffat på någon namne, trots att vi numera är hela 50 tjejer i Sverige som har det som tilltalsnamn (80 totalt).  Vi borde ha en klubb, baske mig!

Så, till uttalet! Det har inget med elektricitet att göra, uttala det inte som bestämd form av el. Det uttalas som Helen, utan H. (Men inte som meteorologen på svt.) Betoning på andra stavelsen – inte svårare än så! ^^

 

Hej, jag heter Elen och jag är en potatis :}

4 kommentarer:

  1. Det var alldeles alldeles vackert skrivet! One of the kind absolut :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, självklart! Tack, lille gris :)

      Radera
  2. Hej, Elen! Så charmigt och personligt namn! Plus att det är ganska så fint att "äntligen" kunna sätta ett namn till dig som person. :')

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...