fredag 22 juni 2012

Bokbloggsjerka 22–25 juni: Störande element

Veckans jerka från Annika!
Finns det några berättartekniska detaljer som författarna använder sig av som  du kan störa dig på? Var specifik och ge exempel om du kan!

  jordgubbar

Babbelvarning utfärdas!

Dags att ge potatisens ogillande för kronologisk oordning lite utrymme! Jag klarar inte av och fattar sällan poängen med att tala om i början av en bok hur den ska sluta. (Samma sak gäller filmer, så oerhört meningslöst!) Detta hänger förmodligen ihop med att jag inte tyar läsa en bok när jag sett filmen eller på annat sätt fått reda på vad som ska hända. [Dagen efter The Half-Blood Prince släpptes satt jag och slöade på ett forum när någon idiot skriker: “OMFG SNAPE KILLED DUMBLEDORE!!!” Tack så mycket! Så var den boken halvförstörd.] Jag läser inte baksidestexter och är väldigt restriktiv när det gäller recensioner av böcker jag tror att jag vill läsa. Min koncentrationsförmåga får sig snabbt en törn och dömer ut en förutsägbar bok som tradig, seg och allmänt ointressant. Jag blir bättre och bättre på att hitta böcker jag gillar och har därför inget färskt minne av bruten störig kronologi. Ett glädjande undantag var däremot Natten cirkus där saker och ting händer i en salig röra, men där jag lyckades att inte störa mig på det. Tummen upp för det!

Något annat som helt kan förstöra en läsupplevelse är puckade huvudpersoner. När jag inte förstår hur en karaktär tänker, trots att det är skrivet ur dennes synvinkel! Jag blir ilsk. Ett exempel på detta är Becca Fitzpatricks andra bok om fallna änglar, Crescendo. (Var tvungen att googla för att komma på vad den hette, så mycket har jag lyckats förtränga den.)  Där går tonårsidiotin några steg för långt och Nora lyckas missförstå precis allt Patch säger och gör på ett sätt som bara gör mig förbannad. Hu, jag ryser bara jag tänker på det.

 

Glad midsommar på er, alla härliga filurer och mucklor!

8 kommentarer:

  1. Johan Theorins bok, Blodläge, försökte sig på det där, att börja i slutet. Funkar inte så bra i en bok...

    SvaraRadera
  2. Hej!

    Nej, man vill ju absolut inte veta hur boken ska sluta i början av boken, håller med, detsamma gäller så klart filmer för min del också, dessutom skulle jag aldrig få för mig att läsa en bok om jag har sett filmen, då vet man ju precis vad som ska hända!
    Jag kan heller inte förstå hur vissa personer kan läsa samma bok flera gånger, har man läst en bok så har man väl läst den?!
    Glad Midsommar!

    SvaraRadera
  3. Jag håller med om att det kan kännas meningslöst när slutet avsöjas i början av boken. Däremot har jag ingenting emot att man tidigt får glimtar av vad som händer längre fram i boken, för att sedan hoppa tillbaka till hur det började. Tycker att det kan öka spänningen, om det görs på ett snyggt sätt :)

    SvaraRadera
  4. Jag instämmer, men passar på att hålla med Stockholmsflickan med. ;-)

    SvaraRadera
  5. Jag vet inte, det här stör jag mig inte så mycket på faktiskt. Om det är bra gjort så kan jag tänka att jag verkligen vill veta hur det blev så där.

    SvaraRadera
  6. Åh, jag är precis tvärtom. Jag älskar när de börjar med slutet och man får se alla de små bitar som ledde fram till det.

    SvaraRadera
  7. Håller med om att slutet inte ska vara först! Det måste vara ett riktigt välskrivet slut eller en bok som jag verkligen vill läsa för att det inte ska förstöra hela boken. Å andra sidan kan jag tycka om när någon återberättar en historia där de skulle ha kunnat dö, men man vet att de inte gör det, eftersom de berättar historien. Men oftast - håll slutet sist!

    SvaraRadera
  8. Tänkte bara lämna ett litet avtryck och säga att du är en av vinnarna i min boktävling! Titta i din mejl. :-)

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...