torsdag 29 januari 2015

Deadly Class, Volume 1

Årgh, jag ville så gärna falla hårt för denna, jag ville svepas med som jag blev  bortsvept av Saga. Men hur brukar det gå när man har höga förhoppningar?

Deadly Class är en grafisk roman som handlar om en hemlös kille som av någon anledning får plats vid internatskolan som utbildar lönnmördare. Här finns gänggrupperingar och riktigt blodiga hemläxor; här pluggar superskurkarnas avkommor tillsammans med tuffingarna från olika gäng i USA. Det hade kunnat bli en riktigt intressant serie, men dessvärre kände jag ingenting när jag läst klart.
   Så vad är problemet? Först och främst ska jag ärligt säga att jag inte gillar tecknarstilen, den är för sketchig och perfektionisten i mig får känslan av ett hafsverk, även om jag vet att det är lite elakt sagt. Kanske beror det delvis på att vi befinner oss på 1980-talet, något som serien rent utseendemässigt verkar ha anammat och som jag inte alls är svag för.
   De serier jag fastnar för har oftast en distinkt stil och är skapade av illustratörer som inspirerar mig. I sådana fall kan även en halvtråkig historia fungera, men när såväl stil som innehåll saknar något spännande, något som jag kan höja på ögonbrynen åt och bry mig om, och när ingenting alls lyckas charma mig så hjälper det inte att boken i grunden bygger på en spännande idé. Så är det här; jag bryr mig inte ett skvatt om vem som tar död på vem eller hur det ska gå för huvudkaraktärerna. Jag tycker inte ens illa om dem och däri ligger roten till den svaga tvåa jag nu tvingas ge Deadly Class Volume 1. Detta sägs med en uppriktigt nedstämd suck, för jag ville så gärna gilla den.

goodreads-snitt: 4,11
adlibris bokus cdon

Jag kommer att vifta med denna i min sammanfattningsvideo för januari, om du är nyfiken på hur den egentligen ser ut så bör du återkomma, för framsidorna jag visar idag är mycket roligare än insidan.

5 kommentarer:

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...