The Left Hand of God av Paul Hoffman

Ibland får man för sig saker, ibland vill man läsa något särskilt. Efter min faktaöverdos i februari skrek potathjärnan efter fantasy, så bra då att The Left Hand of God stod tålmodigt i olästhyllan och väntade.

14-årige Cales värld består av mat som är i det närmaste oätlig, entonigt mässande i timmar varje dag och fostran genom misshandel. Han har växt upp i en sekt som avrättar pojkar som gör något oväntat eller råkar tänka själva, i ett kloster där alla ständigt påminns om sin oduglighet och hurdana usla människor de är. Flickor? Nej, några sådana har pojkarna aldrig sett, men de har hört talas om dem och vet att kvinnor är synd. Ni kanske förstår att detta inte är någon överdrivet trevlig plats att spendera barndomen.
   Deras Messias är The Hanged Redeemer, helt klart en version av Jesus på korset; världen detta utspelar sig i är en version av vår egen. Magi? Nope. Maktgalna människor? Japp, i massor.
   Cale är inte riktigt som de andra pojkarna, han är hemlighetsfull och våldsam och har trots allt egna idéer. När han tvingas fly förändras allt över en natt och han lär sig hur världen ser ut utanför klostret. Men han jagas outtröttligt av sina plågoandar, plågoandar som aldrig ger upp.

 

I The Left Hand of God finns mycket som får mig att vilja läsa, men bitvis har jag problem med boken. Till att börja med hade jag önskat att någon med ett kritiskt öga gått in och sagt åt Hoffman när det blir för mycket. Exempelvis här:

“The luck that most people might push once too often, IdrisPukke pushed on an almost daily basis. He had reaped where he had not sown, been given an inch and taken a mile, he had made six fortunes and lost seven. His nine lives were long ago exhausted.” (s. 147)

Det blir kaka på kaka in absurdum och jag orkar inte med det. Dessa flervåningskakor blir mer sällsynta mot slutet och med lite tur växer Hoffman ifrån dem vart det lider.
   Något annat som stör mig är att detta helt uppenbart är första boken i en serie och att den, precis som Farlig förmåga, har ett alldeles för öppet slut. Jag ska medge att jag vill läsa resten av trilogin, men det drar ner betyget när en bok inte riktigt klarar av att stå för sig själv. The Left Hand of God börjar starkt och tappar sedan mot slutet, men den har sina ljusa stunder. Kolla gärna upp den men du ska dock vara medveten om att den inte är perfekt.

 

The Left Hand of God
Paul Hoffman 2010
Razorbill 2011
437 sidor
The Left Hand of God #1
ISBN: 9780141333557
goodreads-snitt: 3,67

adlibris bokus cdon

 

Jaha, Elen, så du vill köpa nästa del? Då ska du få höra något roligt: du råkade nämligen köpa Razorbills utgåva av första boken och de har inte gett ut resten. Så går det när man spontanköper böcker utomlands.

Men GNÖÖÖL! Varför gör ni på detta viset?!

Om jag hade haft koll hade jag nog köpt utgåvan nedan, även om första boken är vit och resten svarta. Men nu är det ju som det är.

 

En ganska nördig fråga: gissa vem som ritat omslaget!
(Markera nedan för att se svaret.)

Peter Bergting