Det är världskrig igen. Billy Pilgrim tillfångatas, transporteras runt och hamnar till slut i Dresden, ett Dresden som snart ska bombas till smulor. Men Billy kan något få kan, han färdas i tiden, ena sekunden är han en mager stackare i Nazityskland, nästa är han hemma i USA och gifter sig. Och ibland, ja ibland är han kidnappad av utomjordingar och sitter i en bur miljoner ljusår bort.
Kurt Vonnegut satt själv som krigsfånge i Dresden när stadens bombades av de allierade. Han hävdade att sett till antalet döda var bombningen av Dresden minst lika förödande som Hiroshima, men att Dresdenbombningen inte hade något militärt syfte. Boken handlar om Dresden och kriget men utspelar sig som sagt lite här och var under nittonhundratalet.
Jag ska villigt medge att jag var skeptisk. “Tidsresor – neeeej!” brukar vara min åsikt, men här fungerade det faktiskt. Även utomjordingsavsnitten gör sitt till och det blir en röra jag inte kan sluta läsa, en röra jag vill reda ut. Allt flängande i tiden gör att vi tidigt får reda på vad som ska hända, men det gör inget. Jag hör ju hur knäpp jag låter – jag, som brukar stå på barrikaderna och skråla “Död åt spoilertexter!” Men det är något med Slakthus 5 som bara fungerar. Det blir nog inte en bok jag läser igen och igen, men den har en given plats i bokhyllan som något jag är glad att jag läst, en bok som lärde mig något även om jag just nu inte riktigt vet vad.
Slakthus 5
(Slaughterhouse – Five or the Children’s Crusade)
Kurt Vonnegut jr. 1969
Norstedts 2013
258 sidor
ISBN: 9789113053455
goodreads-snitt: 3,98
Varför jag ville ha denna? För att den är snygg och för att Yukiko Duke tyckte det. :] Ni vet hur vissa böcker känns tunga att läsa, helt oberoende av vad de handlar om, det är något med typsnitt, papperskvalitet, teckenstorlek och marginaler som bara känns frånstötande. Här är det tvärtom, ögonen läser och läser utan att störa sig på något eller tröttna det minsta och boken är liksom bläddrig, så ryggen är aldrig i farozonen att brytas. Kvalitet! Detta inbjuder minsann till att skaffa hem fler Norstedtsklassiker i pocket. Hör du det, tomten?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar