Nu reser jag mig alldeles strax ur soffan och lufsar ut för att sätta mig i bilen istället. Allt packat, allt klart (förmodligen inte). Tänkte bara delge er några sista riktlinjer om ni mot förmodan får syn på mig i bokmässevimlet imorgon.
Man ska tydligen dela ut visitkort på såna här tillställningar, men social kompetens och självförsäljning har aldrig riktigt intresserat mig. Därför har jag istället slaktat en plastficka och sytt med arg symaskin för att skapa några paket med snören att ta med till Göteborg. Dessa delas ut till folk som känns viktiga – dvs. till er som känner igen mig. Höga krav, va? Själv är jag nämligen tokdålig på att känna igen folk, så bli inte arg om du måste presentera dig ingående innan jag kopplar. Och jag tycker om kramar, även om jag inte vet vem du är och även om du är lika genomsvett som jag nog kommer vara. Riktiga kramar är omtanke! :}
För er som hittar mig finns det alltså vänskapsband att inkassera, först till kvarn! Allt jag önskar i utbyte är bildbevis på att vi faktiskt mötts och om någon vågar vara med lite i en potatvideo så går det också att ordna ;D
Jag kommer inte hinna med bloggen i helgen, mitt bokmässeäventyr följer ni istället lättast via instagram.
Skickar en kram från London!
SvaraRadera<3 Gobit!
RaderaVilka söta små paket. Synd att jag inte skall till Göteborg så jag kanske kunnat stöta på dig. Ha det så kul i alla fall!!
SvaraRaderaTack, det var utmattande trevligt :)
RaderaHoppas du känner dig bättre!
Åh vad söta små packet du har gjort :) ha det så fint på Bokmässan :)
SvaraRaderaTack :)
RaderaVilken kreativ idé, så synd att jag inte är på mässan så jag kan övertala dig om att du faktiskt känner mig...
SvaraRaderaHaha, ja det var illa!
RaderaUnderbara! Inte sågs vi, men det kommer fler mässor!
SvaraRaderaDet gör det säkert! Tror däremot inte att jag hade känt igen dig även om jag såg dig, fattar inte att jag kan vara så dålig på sånt.
Radera