söndag 10 februari 2013

Born to run: En bok full med galningar

Galningar finns det gott om. Vissa utgör en fara för omgivningen men det är inte såna galningar vi har att göra med här. De enda dessa människor gör illa är sig själva och vet ni vad det underliga är? Efter att ha läst den här boken vill jag göra likadant. Jag vill vårskrika som Ronja och springa barfota över stock och sten, mil efter mil.


Givetvis går det inte att skriva om en bok som heter Born to run utan att lyssna på den underbara låten. En låt som skriker sommar, roadtrip och beskymmersfritt liv. Lyssna!

 

Min första uppdatering om den här boken (på goodreads) löd:

Efter två kapitel (20 sidor) ville jag bara slänga iväg den här boken, ut i snön. Jag började läsa för att bli uppmuntrad i mitt löpande (löpa med fötterna, inte som tikar gör) men början handlar om hur all löpträning är skadlig och hur 80% av alla som springer skadar sig - varje år.

För så var det. Det var nära att jag argt slängde iväg boken, det där var ju inte alls vad jag ville höra. Men några kapitel senare var siktet inställt på att ta reda på varför inte de som springer utanför vår västerländska löparcivilisation drabbas, för det gör de inte. Så vad skiljer dem från oss? Efter de där första oroväckande kapitlen var jag ju tvungen att få reda på svaret. Och det fick jag! Via omvägar och massor med charmiga berättelser lärde jag mig massor.

Born to run är en härlig skröna. Vi får höra om sådana ultralöpare som han som springer i badkaret när det är för halt ute eller galningen som springer två timmar i en extra het bastu, varje dag. Ibland vill jag avfärda allt som påhitt men jag vet ju att en del människor är tokiga. Jag behöver inte bege mig långt för att hitta dessa vettvillingar, min bror är en. Jag är övertygad om att sådana här knäppgökar finns, jag känner ju själv en handfull, men jag är ingen. Tyvärr. Särskilt när jag läser den här boken önskar jag att också jag skulle kunna. Jag vill bara ut och springa. Mer. Bättre. Längre. Känna efter om jag springer på rätt eller fel sätt, om mina skor borde kastas, om jag är så usel på att springa som jag tror. (Förmodligen.) Det blir en fyra till den här, det är minsann inte illa av en bok att lyckas med det som gympalärare åravis inte kom i närheten av: Att få mig att vilja springa. 

elens blå tå

Nu när jag vet varför människan springer återstår frågan: Varför springer inte Elen? Det gör jag faktiskt. Men inte snabbt och  inte långt. Dessutom har jag haft riktigt kass tajming med den här läsningen, jag har nämligen har inte lyckats få ner fötterna i ett par skor på flera dagar och har därför inte kunnat springa någonting. (Så går det när man lyfter en hushållsrulle i pappret och inte i den tunga trähållaren. Smart! Jäkligt pricksäkert att träffa tån dessutom.) Men jag kunde inte sluta läsa och ju mer jag läser desto mer vill jag ut och springa. Åh, vad jag vill! Imorrn kommer jag att trycka ner min blå tå i mina gympaskor vare sig den vill eller inte. Önska mig lycka till!

 

Born to run: Jakten på löpningens själ
(Originalets titel: Born to Run. A Hidden Tribe, Superathletes, and the Greatest Race the World Has Never Seen)
Cristopher McDougall 2009
Månpocket
ISBN: 9789172322608
Goodreads-snitt: 4,31

pocket: adlibris bokus cdon
Engelska
häftad:
adlibris bokus

 

 


Här en liten video där författaren lär folk att inte springa fel.

Det här var första boken i min temamånad Fakta i februari. So far so good!

4 kommentarer:

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...