måndag 30 april 2012

I hyllorna: Q

Vi fortsätter det alfabetiska rotandet i hyllorna med en jakt på bokstaven Q. Det gäller alltså att hitta titlar som börjar med en viss bokstav. Häng på, vetja!

___   ___   _   ___

Qq

Vänta nu här. Q? Jag har inga böcker på Q! Men problem är till för att lösas :D

Varför är det så ont om Q? av Hans Alfredson. En mycket berättigad fråga när jag med lupp letar i mina bokhyllor. Så många engelska titlar och inget på Q? Illa! Menmen; den här boken finns faktiskt i huset – det är bara lögn i helsicke att hitta den idag! (Kan jag konstatera efter att i en dryg timme rotat ÖVERALLT.) Detta är en barnbok där Boven, och Q-hunden, har sugit upp alla bokstäver med sin lettrosug (åh, underbare Hasse, vad klipsk du är!) och nu är det upp till våra hjältar Pim och Finurlige Johansson att få bokstäverna tillbaka. Berättelsen är dessutom illustrerad av Björn Berg, som bland annat illustrerat Teskedsgumman och Emil i Lönneberga. <3 (Här är ett kärleksfullt blogginlägg om hans illustrationer.)

Jag har själv inte läst Q-boken, men på lätthanterliga 84 sidor vill jag verkligen spendera en stund i solen med den här. Måste kunna hitta den här hemma nånstans… Snart.

Se här så underbart – Herr Alfredson sitter i en mycket speciell stol och läser lugnt och härligt ur sin bok för barnen (tyvärr slutar klippet innan sagan är slut). Är det bara jag som tycker att barnprogrammen som byggde på innehåll är bättre än skräpet som kavlas ut numera? Saknar när författarna själva satt och läste sina verk. Minns ni underbara Astrid Lindgrens sagostunder? :} Och introt!

Hmm, det här får mig alldeles nostalgisk – jag känner att ett blogginlägg om bokläsning på TV är i antågande!

 

Kolla gärna in vad jag hittade på Aa, Bb, Cc, Dd, Ee, Ff, Gg, Hh, Ii, Jj, Kk, Ll, Mm, Nn, Oo och Pp.

söndag 29 april 2012

Shaun Tan, den underbare!

Jag utlovade för ett tag sedan att jag skulle skriva ett kärleksfullt inlägg om Shaun Tan – här kommer det!

Jag blev fascinerad. När jag först hörde talas om honom (återigen är det Gomorron Sverige som bildar mig), i samband med att Ankomsten kom ut på svenska, då blev jag riktigt intresserad! Men att spontanköpa dyra inbundna böcker brukar inte vara min melodi och jag la därför band på mig. Tills han fick ALMA-priset. Då var det inte längre något att fundera över – klart jag måste ha några av hans böcker i min ägo!

Mitt första möte med honom blev Ankomsten. Vilken fin resa, vilken underbar bok! I sepia och utan ett ord dras vi med i hans fantastiska bilder. Det är detaljerat och så otroligt stämningsfullt. Jag hade kunnat låtsas att jag är svårflirtad och streta emot, men i slutändan är jag helt chanslös! Kolla bara på dessa bilder, hämtade från hans hemsida. <3

Efter att han hade satt sig i min hjärterot började jag ana att det snart skulle krävas mer Shaun Tan i mitt liv. Next stop: Tales From Outer Suburbia.

Jag var tveksam inför detta. Skulle han klara av att med ord berätta lika fint som han gjort i bilder? Det var med en halvbister min som jag satte mig och började läsa. Jag blev överlycklig på stört! Första sidan ledde till en total nyförälskelse och under högläsning (för mig själv) rann sidorna iväg och boken tog slut på tok för fort. Alla berättelserna är kanske inte lika bra, men helhetsintrycket är strålande. Och vissa kapitel är så otroligt charmiga och tankeväckande att jag bara smälter. Som alla andra faller jag givetvis för utbytesstudenten Eric, men även Distant Rain och omkringsidorna (innehållsförteckningen och tacktexten) flirtar med mig. Hela boken är ett litet konstverk som jag inte med gott samvete kan trycka in i bokhyllan igen. Den får hedersplatsen högst upp och agerar som en påminnelse om hur fantastiska böcker kan vara.

(Fler bilder från Shaun Tans hemsida.)

Jag kommer leta reda på fler böcker, var så säker. Hans illustrationer är något att sukta efter i mina egna alster – tänk om jag kunde bli så genomtänkt och underbar…! Några förslag på vilka böcker jag bör införskaffa härnäst? Betyg på Ankomsten och Tales From Outer Suburbia känns tämligen överflödiga

5/5 till bägge, såklart!

 

Har du ännu inte stuckit näsan i Shaun Tans fascinerande böcker, ta en titt här! Provläs Ankomsten hos adlibris eller Tales From Outer Subrubia hos amazon!

I hyllorna: P

Vi fortsätter det alfabetiska rotandet i hyllorna med en jakt på bokstaven P. Det gäller alltså att hitta titlar som börjar med en viss bokstav. Häng på, vetja!

_   ___   ___   _

Pp

 böcker på p2

Pettson och Findus av Sven Nordqvist. Som jag älskar Sven Nordqvists böcker! Vill ha dem allihop…! –hinthintnudgewink!- Saknar även fina böcker om Mamma Mu i mina hyllor. ‘Nuff said.

Persepolis av Marjane Saprati. En självbiografi i serieformat, om en flicka som växer upp i Iran, driver runt i Europa och kommer tillbaka. Detta är en fin samlingsvolym med hela berättelsen (såvitt jag vet). Även en animerad film, prisbelönad i Cannes och nominerad till en Oscar. Se den! Faktiskt bättre än boken.

böcker på p1

The Photographs från National Geographics. Minifotobok som jag ventilerat ordentligt i ett gnöligt inlägg.

Photoshop CS för digitalfotografer av Scott Kelby. Den här är välläst! Kelby skriver jättebra och visar så man förstår. Den här hjälpte mig behärska Photoshop när jag spenderade dagarna med att redigera fotografier för några år sedan :)

böcker på p3

Pojkarna av Jessica Schiefhauer. Augustprisvinnare från 2011. Föll för idén men tyckte att det saknades något när jag läste… Min recension här!

Potatis av Sandra Leigh Draznin. Spontan gåva jag fick av en kompis när vi strosade runt på bokrean – jag kan ju inte kallas potatisen och inte ha en potatisbok ;)

 

Kolla gärna in vad jag hittade på Aa, Bb, Cc, Dd, Ee, Ff, Gg, Hh, Ii, Jj, Kk, Ll, Mm, Nn och Oo.

lördag 28 april 2012

Lite av varje

Här sitter man så, en bok precis utläst och hela världen är solvarm efter första sommardagen 2012. Japp – livet är gott! Har en del grejer som legat och väntat på att jag ska skriva om dem, så varför inte slå ihop alla slattar till ett illa genomtänkt lördagsinlägg?

 

Först ut:

Bellas tävling!

Bella lottar ut ett ex av Rör mig inte! och det vill jag ha! 

[När i hela fridens dar ska du hinna läsa den, hade du tänkt? Va? Pfft, hinner jag väl! Men du fyller ju år alldeles snart, tror du inte att du kommer få några böcker då? Jo…? What’s your point?]

 

* * * * * * *

 

Andra på dagordningen:

Veckans jerka!

Vilken är den mest uppseendeväckande bokbloggs-rubrik du kommer ihåg?

Oj, jag lägger verkligen inte rubriker på minnet. Inte alls! Men “Jag blev lovad dvärgsex” är det som ploppar upp i huvudet. Annars är det utseendet som sätter sig hos mig; vinetiketter, ansikten och bokomslag. Det är samma grej – fråga mig inte vad vinet/människan/boken heter för det kan jag säkerligen inte svara på.

 

* * * * * * *

 

Sist men inte minst (och detta har med allting och samtidigt ingenting med någonting att göra, men det struntar jag i!):

Jag tycker om mig själv och livet är underbart!

Har ni haft den där smygande äckliga känslan av att ni nog egentligen glömt bort vem ni är? Den slog mig i skallen för inte alls särskilt länge sen. Jag satt och gick igenom mina kläder när jag hittade massor med korta kjolar. Alltså inte kortkort, men gott och väl över knät – få inte för er något konstigt här nu. Det var kjolar som jag brukade leva i, men nu inte använt på 3 år! Kopplingen var glasklar – sen jag började jobba har jag inte använt de kläder jag brukade älska. Varför? För att man inte får/kan/vill ha vad som helst när man jobbar i hemtjänsten. Jo, men inte bara därför…

Jag trivs på jobbet och har lärt mig så himla mycket om mig själv och hur jag egentligen är som person. Ovärderligt! Men samtidigt verkar jag ha glömt bort vem jag brukade vara, och jag saknar mig själv! Jag har gått från frisyrklippt, rödhårig liten tönt som översatte latinska texter till tonerna av Paramore; till en långhårig, lite tamare, något vuxnare varelse som jobbar på riktigt och lyssnar på reklamradio.

Jag fick ett bryt på mig själv: Häromveckan klippte jag håret och häromdagen färgade jag det Hayley-rött igen, för första gången sen våren 2009. Nu tycker jag så mycket om mig själv! Och det ska världen banne mig få reda på! Tycker om er också, som orkat läsa såhär långt. Tack, ni är nästan lika underbara som jag! ;)

Så är det! ^_^

fredag 27 april 2012

Lilla stjärna Av John Ajvide Lindqvist

 

   

      Titel: Lilla stjärna

      Författare: Johm Ajvide Lindqvist

      Förlag: Ordfront, 2010

      Språk: Svenska

      Sidor: 446

 

 

 


I Lilla Stjärna för John Ajvide Lindqvist ännu en gång in skräcken i ett vardagligt, samtida Sverige. Unga människor i en värld av bortvända vuxna försvarar sig med vad som finns till hands. Eldrivna verktyg, om så krävs. Det är hans mörkaste bok hittills och både känsliga läsare och älskare av Allsång på Skansen varnas.

En Bokrecension av      bild-exakt

Vad innebär det att vara människa?? Vem är du? Vem vill jag vara? Frågor vi ställer oss genom hela livet, och kanske framförallt främst som unga individer. Vem är jag? Författaren har ett skrämmande sätt att beskriva resan till att hitta sitt jag. Det är kanske ingen god saga som har ett lyckligt slut i allmänhetens ögon. Den är svart, hänsynslös och alldeles, alldeles… underbart.

Berättelsen suger sig fast som en igel. Den fångar in dig från första sidan. Jag ryser inte mest av bokens hänsynslöshet utan av den vardag som författaren beskriver, ack så levande. Den svenska gråa miljön i boken gör än mer att man börjar skruva på sig, i igenkännande. Den ger mig kalla kårar. Hur kan dessa människor leva det liv dem gör? Hur små vi är. Skadar varandra och oss själva och till vilken nytta? Det onda (om den nu ska kallas så) har iallafall ett klart mål ett syfte. Det saknar de vilsna människorna. Kanske vill dem gott med godheten hinner inte lysa igenom innan tristess, avundsjuka och rädsla tar över.

Mot slutet av berättelsen så släpper den sitt grepp om mig. Visst blir den allt mer spännande och skräckingivande, men den saknar det där extra som fick mig att reflektera över dem sakerna som fanns med i början. För mig blir slutet lite av en besvikelse och undran vad författaren egentligen ville säga, om det ens nu var hans mening…

3/5

11 frågor som blev 22, del 1

Jaha, det var väl typiskt. Blev utmanad av Man (bokskadad) och började fila ihop lite folk att utmana. Men medan jag funderade lyckades varenda jäkel jag skulle utmana bli utmanad av nån annan. Förbanna min sävlighet! Resultatet blir alltså att jag inte har någon att utmana längre. Ah, well. Innan jag fick tummen ur hann även Bella (Bellasbok) utmana mig, så nu blir det dubbelt upp. Svara på frågor när någon verkar intresserad gör jag nämligen mer än gärna! :)

 

Börjar med Mans funderingar. (Ska försöka att inte babbla på i en evinnerlig evighet, men kan inte lova något.)

 

1. Vad brinner du mest för?

Jag är en sån person som alltid måste ha något att snöa in på. Det har bl a varit teckna, fota, virka och nu senast böcker. (Det är ju inte klokt vad mycket mer man läser när man har en blogg att babbla om det i!) Så böcker – är det ett alldeles för tråkigt svar? Annars är det viktigaste för mig att ha det bra, fan ta den som sabbar min tillvaro! –nävhytt- Om ni vill se hur mina insnöingar ter sig i färdigt tillstånd, kolla in här! (Hoppas länken funkar…)

ninjabelsebub

2. Vad får dig att tycka om en person?

Jag faller för den som orkar bry sig om att lära känna mig, som vill höra på vad jag har att säga när jag egentligen helst inte vill höra mig själv prata om det. De som, precis som jag, föredrar att vara glada och ha kul framför en miserabel tillvaro där allt mest är piss. Man ska kunna sitta i bilen vid ett rödljus och, istället för att vara irriterad på att det aldrig bli grönt, sitta och dansa till en bra låt på radion medan lastbilschaffisarna mittemot skrattar åt en. Sen är det väl mycket lättare att säga vad jag INTE tycker om: folk som inte klarar av att det är tyst (är era hjärnor så dåliga på att roa er att ni måste prata hela tiden?), folk som bara gnäller (jag faller också i gnällfällan ibland – då får man slå lite lätt på mig) och de som ställer ytliga frågor och inte ens kan ta in svaren på dessa och därför måste fråga igen (Var bor du? Hur gammal är du? Vad jobbar du med? Var bor du? Jaha… Vad jobbar du med? Just det! Hur gammal sa du att du var?) Nu börjar jag låta gnällig så slutar skriva här.

 

3. På ett nöjesfält - är du den som åker allt eller den som står bredvid?

Jag tassar runt och letar upp bästa platsen för mig och Bosse att leka på. Bosse Buse Snapshot är en Canon EOS 400D, bara så ni vet <3 Jag blir grymt åksjuk för ingenting så håller mig till radiobilar. Åkt en riktig bergochdalbana en gång, den i trä på världens äldsta nöjespark. Mitt balanssinne klarar inte av att ens läsa på tåg och segelsemestrarna brukar därför inledas med ett par dagas konstant sjösjuka. Yey…!

 

4. Anta att du får en egen tv-serie - hur skulle din signaturlåt låta?

Jag skulle be Yann Tiersen skriva något fint. (Favoritintrot just nu är annars helt klart Game of Thrones.)

 

5. Den underligaste dröm du någonsin drömt?

Hmm, väldigt få jag lägger på minnet… [Jag passar här på att utfärda en blablabla-varning!] Vet ni något om snooker? Om inte, skippa detta. För några år sedan drömde jag att jag gick ner i en rökig källarpub mitt i London och där spelade snooker mot en av de gamla höjdarna, kommer inte ihåg vem. Det gick finfint, han blev riktigt impad av mig och jag fick följa med till the Crucible och stå vid sidan och titta på när han spelade i VM. Snookerintresset började 2004 när jag satt och zappade och råkade komma in mitt i Masters-finalen. Fick då se underbare Paul Hunters comeback mot O’Sullivan från 7-2 till vinst 9-10. Som 18-åring blev jag ju självklart dökär i honom, Beckham of the Baize, må han vila i frid <3. Efter Hunters bortgång bytte vi till Viasat och tappade Eurosport och snookern :( Saknar Kim Hartman.

 

6. Finaste namnet?

Mitt eget? (Som ni kanske inte ens listat ut vad det är – moahaha!) Tycker annars att Lovis/a/ är fint, och Lo. Men jag vet inte riktigt, gillar inte när namn blir för vanliga… Enligt scb delar jag mitt namn med 79 andra kvinnor i Sverige varav 49 har det som tilltalsnamn. Tycker inte vi behöver bli fler :}

nyckelpiga

7. Aldrig mer kunna skratta eller att aldrig mer kunna få andra skratta?

Aldrig mer kunna få andra att skratta. De hittar säkert något annat att roa sig med. Men jag gillar som sagt att vara glad! Och jag har oftast inga skrupler när det kommer till att se till mitt bästa i första hand. Tycker inte att man ska behöva lita till att någon annan ska se till jag har det bra, så det får ju jag göra själv. Samtidigt som det är en underbar känsla att lysa upp någon annans tillvaro :)

 

8. Rätt du lagar när du vill imponera?

Min styrka ligger i bakning, så en potatisgratäng och lite kött/fisk, kanske? Men med matbröd till! Förmodligen nybakade matbullar, snabbt och smidigt. Och gott :)

 

9. Har du någon sorts tvångstanke?

Massor! Just nu lyser de dock med sin frånvaro… Om jag är ute och går/cyklar är det mycket i stil med “Jag måste hinna till lyktstolpen innan den där bilen!” vilket ger en form av ofrivillig intervallträning. När jag var liten brukade jag försöka hinna från lysknappen till under lampan innan den tändes. Det gick aldrig ;P Nu, däremot, med lågenergilampor överallt, hinner man ju både gå på dass och ta en dusch innan lampan tänds.

IMG_5565

10. Saker i matväg som du inte klarar av att äta?

Lakrits, ärtsoppa, surströmming, matjessill, surt godis, knaprig blomkål, vattenkastanjer. Råkade tugga på ett nylonsnöre när jag gick på lågstadiet – aldrig mer!

 

11. Fiktiv karaktär du helst skulle vilja vara? (Det får vara tv, film eller bok.)

Vet inte hur udda detta är, men jag brukar slänga in en version av mig själv i historier jag gillar. Har på så vis bakat ihop Harry Potter-världen (där jag dyker upp som utbytesstudent år 4) med Twilight som sidetrack (gömmer mig i Forks år 8 – nej, slutstriden står inte år 7 i den här versionen). Har även slagit ihop Buffys värld med Tolkiens (där jag är en alvliknande varelse som hamnat i vår värld pga. Glory). Finns även en version av Härskarringen (där jag halkar in i Vattnadal på ett bananskal men bara vill därifrån då mitt orch-blod inte trivs så bra bland alverna) och Roswell ska vi bara inte prata om… Trivs bäst som (nästan) mig själv ;)

blekingerallyt

Det är underbart väder idag – varför sitter jag här? Nej, dags för solglasögon och bok! Återkommer med svaren på Bellas frågor senare. Bye for now! :)

Mr. Dixon försvinner av Ian Sansom

Sedan jag läste Fallet med de försvunna böckerna i januari har en idé etsat sig fast hos mig: Tänk att få köra en bokbuss på landsbygden…! Det hade varit något för mig!

mr dixon försvinner

Detta är andra fristående delen i en serie. Om du inte läst första boken, varför inte kolla in vad jag skrev om Fallet med de försvunna böckerna istället? :)

Jag hade höga förväntningar på Mr. Dixon försvinner då första boken om Israel Armstrong blev en favorit. Fallet med de försvunna böckerna kändes dock längre, mer genomarbetad och roligare. Tyvärr tycker jag inte att Mr. Dixon försvinner hinner komma igång innan den tar slut.

Första kapitlet lurar återigen in mig i den lockande värld Israel lever i. Ortsbefolkningen är inte som de människor Israel var van vid i London och det kan jag känna igen. (Har jag nämnt att jag jobbat i hemtjänsten långt ute på landet i tre år?) Det gnälls på lokalbefolkningen som inte lämnar tillbaka sina låneböcker i tid. Det är charmigt och bra, men när varuhusägaren Mr. Dixon och en hel drös med pengar går upp i rök drar polisen direkt slutsatsen att det är vår tafatte bokbussbibliotekarie som är skyldig. De fängslar honom och vägrar lyssna på vad han säger. Här riktigt kryper det i mig av obehag när jag känner Israels vanmakt. Obehag var inte vad jag väntat mig av den här boken och det tar sedan ett tag för den att locka mig tillbaka, men det gör den.

Mycket av det jag gillade från första boken finns kvar, men Mr. Dixons försvinnande är inte ett lika underhållande problem att lösa som en bokbuss utan böcker. Precis som i första boken irriterar sig språkmuppen i mig på en del slarvfel, men översättaren verkar ha botats från till-sjukan. Det tackar vi (jag och språkmuppen) för! :) Det finns vissa stycken i Mr. Dixon försvinner som jag blev så glad åt att jag satt dem på min anslagstavla. Gillade du första boken tycker jag att du ska skruva ner förväntningarna lite innan du sätter i dig denna. Har du däremot inte bekantat dig med Israel Armstrong än, läs hellre Fallet med de försvunna böckerna!

Detta är den andra av hittills fyra delar i The Mobile Library Mystery Series. Andra boken i en serie brukar ju dessvärre vara sämre – synd att det blev så även här… Men jag väntar med gott mod på svenska översättningen av Delegates’ Choice, för Mr. Dixon försvinner följer på ett bra sätt upp landsbygdscharmen och Israel Armstrongs tafatthet. Med ett bättre genomtänkt mysterium att lösa kan tredje boken bli riktigt bra, för Ian Sansom skriver skickligt och sidorna flyger fram. Jag vill ha en egen bokbuss och fler böcker om Israel Armstrong!

3/5

Detta var ett recex från Massolit Förlag. Tackotacko!

 

Titel: Mr. Dixon försvinner

Originalets titel: Mr. Dixon Disappears

Författare: Ian Sansom

Förlag: Massolit

Språk: Svenska

245 sidor

Israel Armstrong, en av världslitteraturens mest osannolika detektiver, är tillbaka i den andra delen i den hyllade feel good-deckarserien som inleddes med Fallet med de försvunna böckerna.

 

 

torsdag 26 april 2012

OMSLAG: Vintage, ni underbara!

30 bokomslag från VINTAGE som får mig på bättre humör. Inte för att jag mår dåligt eller så (se föregående inlägg), men aldrig fel att bli gladare :)

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...